Corporate Social Responsibility : Inbegrips hållbart företagande i bolagsstyrelsens ansvar enligt ABL?

Sammanfattning: Som ett svar på en pågående globalisering och de miljörelaterade, sociala och ekonomiska kriser som delvis uppstått på grund av denna har ett ökat fokus på hållbarhet tillkommit. Aktiebolagens eventuella hållbarhets- och sociala ansvar har trätt in i samhällsdebatten gestaltat under begreppet Corporate Social Responsibility (CSR). Debatten är emellertid splittrad och åsikter av skilda slag har framförts kring huruvida bolagen och dess styrelser kan åläggas att i större utsträckning ta ansvar för samhället och miljön. Principen om vinstmaximering, som i huvudsak går ut på att företagens enda uppgift är att verka för maximal vinstgenerering, står mot en alltmer framträdande intressentteori i vilken vikten av andra värden än just vinst betonas och tillåts styra verksamheten. I sammanhanget har det lyfts frågor såsom vilket handlingsutrymme bolagets styrelse ska anses ha mot bakgrund av etiska och moraliska överväganden. Vidare har frågor kring CSR-konceptets rättsliga förankring och behovet av lagstiftningsåtgärder tillkommit. Utgångspunkt för dessa frågor är i huvudsak den vinstsyftespresumtion som framgår indirekt av 3 kap. 3 §  aktiebolagslagen (2005:551) (ABL). Vinstsyftespresumtionen innebär att ett aktiebolag, vid avsaknad av ett uttryckligen föreskrivet undantag i bolagsordningen, ska ha som syfte att bereda aktieägarna vinst. Agerande i strid med vinstsyftet är inte tillåtet och således fungerar bestämmelsen som en skyddsregel för ägarna som försäkras om att styrelsen agerar i linje med deras intresse av maximal vinst. Det presumerade vinstsyftet utgör en handlingsram som styrelsen har att förhålla sig till vid bolagsförvaltningen. Rättsliga konsekvenser kan komma att aktualiseras för de fall styrelsen fattar beslut som inte på något sätt förväntas generera mervärde för bolaget och som således är att anse som vinstsyftesstridiga ageranden. Trots att ABL tydligt präglas av vinstsyftespresumtionen och att viss risk är förknippad med ageranden i strid med vinstsyftet har lagstiftaren genom ett antal rättsliga konstruktioner möjliggjort för en helt eller delvis avvikande syftesbild. Mot bakgrund av ett tämligen brett formulerat vinstsyfte i vilket en långsiktig vinstmaximering kan bejakas och med hänsyn tagen till de verktyg som finns att tillgå, där  bl.a. gåvoregeln är värd att nämna, tycks styrelsen ha ett betydande utrymme att inom ramen för ABL verka för hållbart företagande. Även om rådande reglering inte direkt kan sägas uppmana bolagets styrelse till ett ökat ansvarstagande, kan den heller inte anses motarbeta hållbart företagande. Lagstiftningsåtgärder tycks därför inte påkallade för att CSR-hänsyn ska kunna tas inom ramen för ABL.