Etik i specialpedagogers praktik. 22 specialpedagogers erfarenheter av och reflektioner kring etiska konflikter och dilemman i grundskolan

Sammanfattning: Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka yrkesspecifika villkor och förhållanden som ger upphov till etiska konflikter och dilemman i den specialpedagogiska praktiken, för att såväl beakta behovet av en explicitgjord yrkesetik liksom undersöka fenomenet moralisk stress i relation till yrkesrollens funktion och uppdrag. Syftet preciseras genom följande forskningsfrågor: Vilka etiska konflikter och dilemman möter specialpedagoger i den dagliga praktiken? Vilka etiska principer ställs mot varandra? Vilka yrkesspecifika villkor och förhållanden ger upphov till etiska konflikter och dilemman i den specialpedagogiska praktiken? Teori: Studiens teoretiska utgångspunkter är etisk teori samt professionsteori och för studien relevanta begrepp inom detta forskningsfält; jurisdiktion, auktorisation och autonomisering. De etiska konflikter och dilemman som specialpedagoger möter i den dagliga praktiken problematiseras i relation till de yrkesspecifika villkor och förhållanden som karakteriserar den specialpedagogiska yrkesrollen. Metod: Den kvalitativa datainsamlingsmetoden critical incident-teknik har använts för att samla in empiri till studien. Metoden är lämplig att använda för att undersöka fenomen som uppträder diskontinuerligt. Vid analysen av empirin har riktad kvalitativ innehållsanalys (directed-qualitative content analysis) tillämpats. Resultat: Abbott (1988) konstaterar att en yrkesgrupp måste göra anspråk på och få erkännande för ett kunskapsområde och de till kunskapsområdet tillhörande arbetsuppgifterna på tre olika arenor: den formella juridiska arenan, den offentliga arenan och på den informella arbetsplatsarenan. Yrket specialpedagog omnämns i de officiella styrdokument som reglerar skolan som verksamhet, varför yrkesrollen delvis har erövrat den formella juridiska arenan. Yrkesrollen har dock ännu inte har erhållit auktorisation i form av en legitimation. Yrkesgruppen måste vidare erhålla omgivningens förtroende och därmed få sin yrkesroll erkänd på den offentliga arenan. En explicitgjord yrkesetik skulle kunna bidra till en sådan utveckling. För att också erövra den informella arbetsplatsarenan måste det specialpedagogiska uppdraget förtydligas. Specialpedagoger ställs ofta inför motstridiga uppdrag och förväntningar. De förväntas exempelvis bidra till segregerade utbildningslösningar, trots att de representerar en utbildningspolitisk vision om en skola för alla. I sin yrkesroll är specialpedagogen följaktligen bärare av såväl elevens behov av stöd, liksom av organisationens begränsningar att tillgodose detta behov, något som sannolikt bidrar till moralisk stress hos yrkesgruppens aktörer.