Genetiska defekter hos svenskt varmblod och islandshäst- hur hanteras de i avelsprogrammen?

Sammanfattning: Kunskap om genetiskt nedärvda sjukdomar är viktigt för ett avelsarbete som syftar till att producera en frisk och hållbar häst. I denna litteraturstudie undersöks hur kunskapen om arvbarhet för vanliga sjukdomar påverkar avelsplanerna för det svenska varmblodet respektive islandshästen. Data utgörs av litteratur om osteochondros och fragile foal syndrome för den varmblodiga hästen respektive sommareksem och spatt för islandshästen, samt gällande avelsplaner för raserna. Resultatet visar att kunskapen om arvbarheten för sjukdomarna återspeglas i de respektive avelsplanerna där strategier införts för att hindra sjukdomarnas utbredning. För det svenska varmblodet gäller att hingstar med osteochondros inte får verka i aveln. Vidare gäller att bärare av allelen för fragile foal syndrom inte får korsas med varandra för att undvika att letalanlag uttrycks. Avelsplanen för islandshästen utesluter helt användningen av hingstar med spatt i aveln men lämnar större utrymme för tolkningar gällande sommareksem. En möjlig förklaring till att hästar med sommareksem tillåts verka i aveln är att isländska hästar på Island inte drabbas, medan exporterade hästar i hög utsträckning är drabbade. Ett uteslutande av hästar drabbade av sommareksem i aveln utanför Island skulle därför leda till en liten aktiv population med ökad risk för inavel.