Moharens effekt på förbuskning och hävdgynnad flora på Hållö

Sammanfattning: Naturreservatet Hållö, i Sotenäs kommun har bibehållit en rik hävdgynnad flora, med bland annat mandelblomma, darrgräs och rödklint, trots flera decennier utan utmarksbete eller annan hävd. Kan den rika förekomsten av mohare Lepus timidus sylvaticus, som dokumenterats på Hållö i äldre litteratur, haft en gynnsam inverkan på de hävdgynnade arterna och den biologiska mångfald som dokumenterats på ön i tidigare kärlväxtinventeringar? Att få förståelse för vår svenska mohares roll i naturliga betesmarker kan hjälpa förvaltare att bättre och mer effektivt arbeta med naturvårdsinsatser i skyddade områden. Att kartlägga hararnas roll i skärgårdens ekologi är viktigt ur bevarandesynpunkt, då moharen är på stark tillbakagång på fastlandet på grund av konkurrens från fältharen Lepus europaeus och av hybridisering med denna. Ökad kunskap om hararnas betespåverkan kan motivera att fler öar kan fungera som refuger för att säkra artens fortlevnad i Sverige. För att studera moharens betespåverkan gjordes dels inventeringar av förekomsten av hävdgynnade växter samt en mätning av tillväxten av vegetationen. Tillväxten studerades med hjälp av provrutor där betet förhindrades genom att ytan stängslades in och jämfördes med tillväxten i ostängslade kontrollytor. En uppskattning av antal moharar gjordes genom linjeinventering med avståndsanalys. Resultaten visar att många av de hävdgynnade arterna som tidigare funnits på Hållö inte återfinns idag och att flera karaktäristiska igenväxningsarter som älggräs, brännässla och knylhavre förekommer rikligt. Vidare kan konstateras att den historiskt täta populationen av mohare på 150–250 individer idag är reducerad till en population på omkring 20 harar, och att årets föryngring verkar ha uteblivit. Att introducera moharar från en annan population till beståndet på Hållö skulle sannolikt gynna både moharar och vegetationen på ön.