Kvarlämnad hundavföring, en olägenhet både för parkarbetare och allmänheten : en undersökning om möjliga återgärder

Detta är en M1-uppsats från SLU/Landscape Management, Design, and Construction (until 121231)

Sammanfattning: Syftet med det här självständiga arbetet är att undersöka hur stort problem med kvarlämnad hundavföring i gräs är för en hygienisk grönyteskötsel. Samtidigt som målet är att undersöka hur parkarbetare upplever kvarlämnad hundavföring och hur ofta de råkar ut för det vid skötsel av gräsytor. Arbetet tar även upp vilka hälso och miljörisker det finns med hundavföring och varför en del hundägare väljer att inte plockar upp efter sina hundar. Samt vilka återgärder kommuner och organisationer kan tänkas använda sig av för att ändra hundägares beteende och minska mängden kvarlämnad hundavföring på allmän plats.Arbetet genomfördes med hjälp av en enkätundersökning och en litteraturstudie. Enkätundersökningen besvarades av sammanlagt fyrtiofem parkarbetare ifrån fyra olika kommuner. Litteraturen är mestadels från utländska källor som hämtats från internet.Enkätundersökningen visade att parkarbetare ansåg att kvarlämnad hundavföring påverkade deras arbete med gräsytor och humör negativt. Den visade också att många parkarbetare får avföring på sig vid arbete med röjsåg, vilket hindrar dem att utföra en hygienisk grönyteskötsel.För att kommuner och organisationer ska lyckas minska mängden kvarlämnad hundavföring på allmän plats krävs det kunskap om vilka negativa effekter hundavföringen har. Det fordras också en vetskap om varför en del hundägare inte plockar upp efter sina hundar, samt en grundläggande förståelse i beteendeförändring teorier. All denna kunskap behövs för att hitta passande återgärder som kan motivera, påverka och underlätta för hundägare att ändra sitt beteende.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)