Spelarkontrakt i professionell fotboll - En jämförande studie mellan fotbollens och arbetsrättens regler

Sammanfattning: I dagens kunskapssamhälle så ökar arbetsgivarens behov av att binda arbetstagare med särskilda kompetenser då de är så kallade nyckelmedarbetare. I vissa fall kan hela bolagets värde utgöras av arbetstagarna. Därför ökar också användandet av konkurrensklausuler. Normalt sätt så tar den sikte på arbetstagarens förehavanden efter det att denne har lämnat sin anställning. Men för de allra flesta så har den också en stark preventiv effekt då den försvårar för arbetstagaren att söka ett nytt jobb. Men enligt praxis i svensk arbetsrätt så är en klausul inte rättsligt bindande som enbart syftar till att binda en arbetstagare med särskilda kompetenser och särskilda kunskaper. Därför har jag valt att jämföra synsättet på konkurrensklausuler i svensk arbetsrätt med spelaravtalen i professionell fotboll. Fotbollens spelaravtal är till sin utformning, och de regelverk som de styrs av, konkurrensbegränsande för fotbollsspelaren som arbetstagare. En spelare som är bunden av ett spelaravtal får ej byta klubb, arbetsgivare, om inte den nya och förra klubben kommer överens om detta. Detta resulterar i att effekten av spelaravtalet blir en globalt omfattande konkurrensklausul. Då denna konstruktion hade varit intressant även för andra branscher så undersöker jag möjligheten för andra att kopiera fotbollens system. Centrala komponenter för fotbollens system är dess egna regelverk och skiljedomstolar. Uppsatsen innehåller en genomgång av gällande rätt för fotbollsspelare som ensidigt häver sitt spelaravtal utan giltiga skäl. Gällande rätt jämförs sedan med EU-rätten och den svenska arbetsrätten. Fram träder en bild av ett rättsområde där de rättsliga gränserna är oklara och otydliga. Idrotten tillåts ha undantag ifrån rättsliga regler på grund av idrottens särdrag. Men hur långt dessa undantag sträcker sig är svårt att säga. Oklarheten avskräcker även parterna, och i synnerhet fotbollsspelaren, ifrån att häva avtal då man ej vet vad de rättsliga konsekvenserna kommer att bli. Jag ger därför mitt eget förslag på hur en klausul hade kunnat utformas som harmoniserar med gällande rätt och sammanväger de olika parternas intressen. Det oklara rättsläget gällande idrottens särart medför också att det är mycket svårt att bedöma möjligheterna för en annan bransch att kopiera fotbollens system. Men sannolikt är dem små. Det är väldigt svårt för en annan bransch att skapa den homogena avtalssituationen som fotbollen har och dessutom få det politiska stödet som idrottens särart innebär.