Nutritionens betydelse för sår på nedre extremiteter : En beskrivande litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Sår på nedre extremiteter är vanligt förekommande, särskilt hos äldre. De sår som inte läkt inom sex veckor räknas som svårläkta och brukar medföra stora lidanden för de drabbade samt stora samhällsekonomiska kostnader. Sårens komplexitet påverkas av bakomliggande sjukdomsfaktorer och diabetespatienter är särskilt utsatta. Kosten är grundläggande för att upprätthålla kroppens livsviktiga funktioner men trots detta används sällan nutritionsbehandling för denna typ av sår. Syfte: Att sammanställa nutritionens betydelse för sår på nedre extremiteter. Metod: En litteraturstudie baserad på 15 kvantitativa empiriska studier om nutritionens betydelse för bensår och/eller diabetiska fotsår. Huvudresultat: Samband identifierades mellan nutritionsstatus och såromfattning där sämre nutritionsstatus ledde till mer allvarliga sår och ökad amputationsrisk. Näringsbrister, framför allt av mikronäringsämnena vitamin C, D, magnesium och zink, uppdagades hos deltagarna. Deltagarnas kost bestod av hög andel kolhydrater och fett medan proteinintaget i många fall var under rekommenderade nivåer. Trots påtaglig undernäring led majoriteten av deltagarna av övervikt eller fetma. Näringstillskott, särskilt av mikronäringsämnen, påskyndade sårläkningsprocessen och gav även förbättrade värden för CRP och glykemisk kontroll. Vikten av vitamin D är speciellt framträdande. Slutsats: Nutritionen har bevisligen stor betydelse för sårutvecklingen. Därför bör patienter med svårläkta sår utredas för eventuella näringsbrister oavsett kroppsvikt. Med individanpassade kostråd och nutritionsinsatser kan patienten bättre stödjas i strävan efter sårläkning genom egenvårdsinsatser.