Adoptivbarn och BVC : Adoptivbarns kontakter med BVC i Uppsala län

Sammanfattning: Att adoptera och att bli adopterad kan vara en påfrestande livserfarenhet så stöd och hjälp frånbarnhälsovården, socialtjänsten, sjukvården och barnpsykiatrin kan bli nödvändig. Föreliggandestudie är en registerstudie och omfattar 50 221 barn, varav 440 adopterade, som är födda mellan1994-2007 och folkbokförda i Uppsala län. Syftet med studien är att undersöka om det finnsnågra skillnader i kontakten med BVC för adoptivbarn jämfört med biologiska barn vad gällerantal mottagningsbesök, antal hembesök, MPR vaccinationer, skickade remisser till barnläkare,psykolog, ortoptist, audiolog och logoped samt om barnen genomfört syn-, hörsel ochspråkscreening och utfallet på dessa screeningar. Logistiska- och linjära regressionsanlysergjordes och en del korrigerades för ålder. Adoptivbarnen fick både färre hembesök och färremottagningsbesök. Det var också lägre andel adoptivbarn som blev vaccinerade mot MPR. Vadgäller remisser skickades för adoptivbarnen högre andel remisser till BHV-psykolog, ortoptistoch till logoped. De biologiska barnen genomförde synscreening i högre grad. Adoptivbarnenfick i högre grad utfall på syn- och hörselscreening. Adoptivbarnen får i lägre utsträckning änbiologiska barn ta del av viktiga komponenter i svensk barnhälsovård vilket kan leda till sämrehälsa för gruppen på lång sikt. Vården behöver bli mer jämlik för adoptivbarnen och för attkomma till insikt om varför dessa skillnader finns behövs fler studier på området.