När spricker glastaket? En arbetsrättslig studie om positiv särbehandling och könsfördelningen på arbetsmarknadens maktpositioner

Sammanfattning: Sverige är känt som ett av världens mest jämställda länder och andelen kvinnor på arbetsmarknaden är bland de högsta i världen. Trots detta finns det fortfarande stora orättvisor när det gäller fördelningen bland maktpositioner på arbetsmarknaden. Män besitter fler och mer inflytelserika chefspositioner än vad kvinnor gör. Både EU och Sverige har länge arbetat för att jämna ut könsfördelningen på arbetsmarknaden. Ett verktyg som introducerats för att möjliggöra detta är positiv särbehandling, vilket innebär möjligheten att till viss del bortse från diskrimineringsgrunden kön i syfte att bidra till en jämnare könsfördelning. Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning positiv särbehandling bidrar till att uppnå en jämnare könsfördelning på maktpositioner. För att svara på uppsatsens frågeställningar används rättskällor såväl som genusteori och statistik. Rättsdogmatisk metod är det främsta tillvägagångssättet för att utreda rättsläget, vilket i sin tur analyseras i ljuset av genusteori. Uppsatsen kommer fram till att positiv särbehandling är ett otillräckligt medel för att uppnå en jämn könsfördelning. Dels på grund av sitt snäva tillämpningsområde, men även eftersom problematiken med ojämn könsfördelning på arbetsmarknaden och maktpositioner grundar sig i könsmärkta föreställningar om kvinnor och män. Avslutningsvis argumenterar uppsatsen för att ett utökat tillämpningsområde av positiv särbehandling inte ensamt kan lösa den ojämna könsfördelningen på maktpositioner. Det kräver även ökad förståelse för hur kön skapas och reproduceras i organisationer samt ifrågasättande av narrativet om den manliga ledaren.