En effektivitetsstudie av Sveriges räddningstjänster : - En jämförande studie, med empirisk tillämpning, på svensk räddningstjänst

Detta är en Kandidat-uppsats från Mittuniversitetet/Institutionen för ekonomi, geografi, juridik och turism

Sammanfattning: och förbundsbildningar inom kommunal räddningstjänst har blivit ett vanligt förekommande fenomen där den fortsatta utvecklingen pekar mot flera sammanslagningar i framtiden. Från både uttalanden och studier framkommer bland annat att effektivitet anses vara en orsak till dessa förbundsbildningar inom räddningstjänsten. Men kan en del av effektivisering av räddningstjänsten verkligen uppfyllas genom sammanslagningar och förbundsbildningar eller är detta enbart en föreställning som kommuner önskar att uppnå? Studiens syfte är att beskriva, analysera och jämföra effektiviteten mellan Sveriges räddningstjänster. Studien anses befinna sig i det produktionsteorietiska perspektivet och därför kommer den att främst utgå ifrån litteratur som kopplar samman organisationer med produktivitet och effektivitet där teorin kring data envelopment analys (DEA) varit i fokus. Metoden utgår från ett positivistiskt perspektiv med fokus på mätbara kunskaper. Studiens design är utformad som en tvärsnittsstudie med ett deskriptiv och retroaktivt perspektiv där ett sambandsmönster studeras med ett tolkningsperspektiv. Vidare bygger studien på datavariabler, från två olika databaser, samt för ett specifikt år, nämligen 2019. Studiens resultat anger att ett genomsnittligt effektivitetstal, för alla de observerade organisationerna i de tre modellerna, är 90,1 procent vilket innebär att de studerade organisationerna har en gemensam ineffektivitet på cirka 10 procent. Vidare visar resultatet att de räddningstjänster som presterar det högsta medelvärdet, från de tre modellerna, är alla räddningstjänster i egen regi men att det inte finns något räddningstjänstförbund bland de 20 högst presterande organisationerna. Slutsatsen är att det går att urskilja ett mönster att det inte finns något som direkt tyder på att sammanslagningar och förbundsbildningar inom räddningstjänsten är effektivare än räddningstjänster organiserade i egen regi. Kunskapsmässigt bidrar studien till forskning som betraktar räddningstjänstorganisationer i ett större sammanhang, och specifikt utifrån ett produktionsteoretiskt perspektiv med förhoppningen att inspirera till ytterligare studier av räddningstjänsten ur flera olika perspektiv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)