Evidensbaserad praktik med unga lagöverträdare : - ett svårimplementerat arbetssätt?

Sammanfattning: Denna studie undersökte 33 socialsekreterares självskattade tillämpning av evidensbaserad praktik i arbetet med unga lagöverträdare och dess samband med deras självskattade handlingsutrymme och arbetslivserfarenhet. Vidare undersökte studien i vilken utsträckning socialsekreterarna ansåg att deras utbildningsbakgrund försett dem med kunskap kring evidensbaserad praktik. Studien genomfördes som en kvantitativ tvärsnittsstudie genom en webbenkät. Teoretiska utgångspunkter i studien var gräsrotbyråkrati och isomorfism. Genom en korrelationsanalys påvisade resultatet att det inte fanns något samband mellan evidensbaserad praktik och professionellt handlingsutrymme samt mellan evidensbaserad praktik och arbetslivserfarenhet. Socialsekreterarna arbetade enligt en evidensbaserad praktik med unga lagöverträdare i viss utsträckning men skattade något lägre när det gäller huruvida insatserna tillgodosåg målgruppens behov. Resultatet påvisade att socialsekreterarna inte fått med sig tillräcklig kunskap gällande evidensbaserad praktik från sin socionomutbildning.