Barns rätt till familjeåterförening : En undersökning beträffande regleringen kring särskilt beroendeförhållande

Sammanfattning: En familjeåterförening kan ske för sökande och anknytningspersoner genom att erhålla ett uppehållstillstånd i enlighet med vad som stadgas i bland annat 5 kap. 3 § Utlänningslagen (2005:716, UtlL). Enligt 5 kap. 3 a § 2 p. UtlL kan även ett uppehållstillstånd erhållas och därigenom en familjeåterförening genomföras om den sökande och anknytningspersonen har ett särskilt beroendeförhållande som gör att de har svårt att leva utan varandra. En förälder i hemlandet som har sitt barn i Sverige kan ofta konstateras ha ett sådant särskilt beroendeförhållande som bestämmelsen syftar på. Det har dock i praxis utvecklats att detta beroendeförhållande kan brytas. Brutet blir beroendeförhållandet bland annat om föräldern tidigare medgett att barnet ska åka till Sverige utan hen, eller om föräldern varit med och planerat resan till sitt barn, trots att föräldern inte själv ska åka med. Migrationsöverdomstolen (MiÖD) har i dessa fall ansetts att föräldrarnas handlande gjort att de bevisat att de inte haft svårt att leva utan sina barn, och därmed brutit det särskilda beroendeförhållandet. Då ett särskilt beroendeförhållande ska gälla åt två håll kan därför inte föräldern erhålla ett uppehållstillstånd, och barnet kan därför inte återförenas med sin förälder. Detta arbete har utrett denna bestämmelse och praxis angående ett brutet beroendeförhållande, och bland annat undersökt huruvida denna bestämmelse och praxis stämmer överens med barnkonventionen och andra barnrättsliga rättskällor. Då barnet inte kan återförenas med sin förälder på grund av något som föräldern gjort, har det i uppsatsen konstaterats att beslut som innebär att en förälder inte kan erhålla ett uppehållstillstånd på grund av ett brutet beroendeförhållande, åsidosätter vissa artiklar i barnkonventionen som Sverige är obligerade att följa då detta är svensk lag. Att se på ett brutet beroendeförhållande utifrån ett barnrättsligt perspektiv stärker redogörelsen för att dessa beslut åsidosätter vissa artiklar i barnkonventionen, då ett barn blir lidande av att denne inte kan återförenas med sin förälder. Migrationsverket och MiÖD har därför handlat felaktigt vid beslutet om att anse att ett brutet beroendeförhållande innebär att ett uppehållstillstånd inte kan utdelas då barnets åsikt och barnets bästa inte tagits hänsyn till i den utsträckningen det bör i enlighet med artikel 3, 10 och 12 i barnkonventionen. Barnets synpunkter och uppfattning har inte tillmätts betydelse i frågan, vilket bland annat är varför ett brutet beroendeförhållande strider mot bestämmelserna i barnkonventionen.