Mer än bara ett beslut om risk : Europiska länders bedömning, hantering och kommunikation av risk kopplat till AstraZeneca-vaccinet under covid-19

Sammanfattning: I december 2019 rapporterades ett utbrott av lunginflammation i Wuhan, Kina. 7 januari 2020 identifierades det då nya coronaviruset, virusets spreds och 11 mars 2020 klassades covid-19 som en pandemi av världshälsoorganisationen (WHO). Covid-19-pandemin har föranlett stor negativ inverkan på folkhälsan, samhället liksom ekonomin världen över. Sedan upptäckten av viruset har flera osäkerheter följt vilket kommit att känneteckna covid-19-pandemin. Osäkerheter har resulterat i flertalet hanteringsåtgärder, men sedan vaccinets introduktion är det den primära hanteringsstrategin. 29 januari 2021 godkände EU vaccinet från Oxford-Astra Zeneca och fram till 9 april 2021 administrerades ca 17 miljoner doser av Oxford-Astra Zeneca-vaccinet. 7 april 2021 meddelade dock europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) att det finns en koppling mellan vaccinet och risken för trombos i kombination med trombocytopeni (TTS)/vaccininducerad immuntrombotisk trombocytopeni (VITT) (båda avser risk för blodpropp). Symptom som kan uppkomma är bl.a. andnöd, bröstsmärtor och huvudvärk. Det kan även leda till död. Detta är en mycket sällsynt biverkning och EMA förklarar att de övergripande fördelarna med vaccinet överväger riskerna för biverkningar. Studien syftar till att undersöka hur risken med Oxford-Astra Zeneca-vaccinet har hanterats av olika Europeiska länder liksom hur motivet till beslutet formulerats och kommunicerats. Tidigare studier visar att riskkommunikationen påverkar individers vilja att ta vaccin, men ingen studie omfattar kopplingen mellan länders beslut och efterföljande riskkommunikation. Följande frågor besvaras i studien: (1) Vilket beslut har länderna tagit gällande administrationen av Oxford-Astra Zeneca-vaccinet? (2) Hur motiverar olika länder sitt beslut? Vilka beslutsunderlag har betonats? (3) Kan mönster eller tendenser urskiljas vad gäller beslutet och efterföljande riskkommunikation? I så fall vilka mönster eller tendenser kan urskiljas? För att besvara frågorna har en kartläggning av ländernas beslut gjorts som ett första steg. I det andra steget har riskmeddelanden från regeringar till medborgare analyserats med hjälp av 14 frågor som konstruerats utifrån teorin kring riskkommunikation. Detta bygger på riskkommunikationsprocessen liksom mål och strategier inom riskkommunikation. Målet med kommunikationen kan vara allt från att informera till att försöka skapa beteendeförändring. Riskkommunikationsprocessen innebär inflytande från olika aktörer där makt, vetenskap samt politik blir aktuellt. Betydelsen av transparens i riskkommunikation samt öppenhet kring osäkerhet påpekas i flera tidigare studier och utgör en del av diskussionen. Resultatet visar att länder har tagit olika beslut. Fyra beslutskategorier har identifierats: (1) Länder som accepterar risken för biverkning och ger AZ till samtliga medborgare. (2) Länder som delvis accepterar risken för biverkning och infört en åldersgräns för att begränsa risken. (3) Länder som överfört beslutet och ansvar kring risken till medborgarna genom att behålla vaccinet i landet och administrerar AZ-vaccinet till frivilliga. (4) Länder som inte accepterar risken för biverkning och därmed slutar att administrera AZ. Mönster har identifierats t.ex. att länder som ställer sig positiva till Oxford-Astra Zeneca-vaccinet också kommunicerar positiv information kring vaccinet till medborgarna. I länder där medborgare själva får besluta om vaccinet kan ytterligare belastning på sjukvården ges då flera av dessa länder beslutat att hälso- och sjukvård ska hjälpa individen i dennes beslut kring vaccinet. Detta förekommer inte i någon annan beslutskategori. Osäkerhet har fått varierande tyngd i ländernas beslut och kommunikationen kring osäkerhet varierar. Även om det finns osäkerheter kommuniceras dessa inte alltid. Beslutet får konsekvenser och är därmed mer än bara ett beslut om risk.