Vilka är påföljderna av lagkravet från 1 juni 2022 gällande implementeringen av individuell mätning och debitering av tappvarmvatten i nyproduktion av flerbostadshus?

Sammanfattning: Energikriser och hållbarhet sätter en prägel på fastighetsbranschen och tvingar företagen att enligt lag göra åtgärder för att dra ner på energiförbrukningen. Redan 2012 kom energieffektiviseringsdirektivet (EED) och efter ändringar i direktivet 2019 fick principen om “energieffektivitet först” rättslig grund. Kort därefter blev det ett lagkrav för svenska företag att implementera IMD av tappvarmvatten i sitt fastighetsbestånd, men är IMD av tappvarmvatten verkligen ekonomiskt lönsamt och rätt väg ifall energieffektivitet är det slutliga målet? Studien syftar till att undersöka vilka är påföljderna av lagkravet från 1 juni 2022 gällande implementeringen av individuell mätning och debitering av tappvarmvatten i nyproduktion av flerbostadshus. Hur ser det faktiskt ut i praktiken och vilken avvägning fastighetsbolagen behöver göra gällande energieffektiva lösningar som bidrar till en förbättrad miljö kontra ekonomisk lönsamhet?   Vi har använt oss av en kvalitativ metod där det empiriska materialet grundar sig i sju semistrukturerade intervjuer med respondenter från några av de största fastighetsbolagen i Sverige som arbetar med flerbostadshus. Med hjälp av tidigare forskning och vår teoretiska referensram har vi kunnat analysera det empiriska materialet.  Resultatet visar att IMD av tappvarmvatten främst används som ett verktyg för att skapa rättvisa vid kostnadsfördelningen av vattenförbrukningen. De positiva påföljderna har lett till en ökad miljömedvetenhet bland hyresgästerna och sänkt vattenförbrukning, medan de negativa påföljderna är eventuella försämrade finansiella värden och ökade kostnader.