"Ett ord för att binda ihop allt"

Sammanfattning: Det grova våldet har ökat i Sverige och inom politiken pratas det mycket om vad som behöver göras, vilken som är den mest effektiva insatsen och hur man bäst bekämpar brott. Vi intresserar oss därmed för att ta reda på hur olika aktörer beskriver och tolkar det brottsförebyggande arbetet. Syftet med den här uppsatsen är att analysera tolkningspraktikerna av det brottsförebyggande arbetet i Helsingborg och få en större inblick i hur kommunen och aktörer beskriver deras samverkan i staden för att arbeta brottsförebyggande. Materialet består av sju intervjuer med nio intervjupersoner, som kompletteras med två lokala dokument, men dessa får inte lika stort utrymme som intervjuerna. Teorierna som har använts är Ingrid Sahlins (2000) perspektiv på brottsprevention som begrepp och samhällsfenomen samt teorin om sociala band av Travis Hirschi (2002). Den tidigare forskningen bidrar med information om det brottsförebyggande arbetet i kommuner men framförallt med information om samverkan mellan aktörer. Genom analysen framkommer det hur det brottspreventiva arbetet både handlar om den situationella preventionen i form av hanterandet av den fysiska brottsligheten och den sociala preventionen som mer har ett fokus på den långsiktiga preventionen, exempelvis genom skola. Upplevelsen av samverkan inom kommunen framkommer som delvis fungerande, även om mer information krävs för att samverkan ska fungera så bra som möjligt. För personer utom fältet har vi till det kriminologiska fältet försökt bidra med mer kunskap om hur olika brottsförebyggande aktiviteter kan beskrivas och uppfattas i ett lokalt sammanhang. För forskarvärlden inom kriminologi har vi försökt bidra genom att utarbeta ett betraktelsesätt där utsagor från intervjuade aktörer kan ses som tolkningspraktiker, vilka i sin tur kan teoretiseras utifrån Sahlins och Hirschis begreppsapparater. Slutsatsen som dras i och med studiens samhälleliga relevans är att det krävs mer forskning kring ämnet.