Hur påverkar dykreflexen återhämtningen efter aerob submaximal fysisk aktivitet med avseende på puls och självskattad ansträngning?

Sammanfattning: Bakgrund: Dykreflexen är en reflex som aktiveras när däggdjur håller andan och när receptorer i ansiktet utsätts för kyla. Det är en evolutionär adaption som har utvecklats för att spara på syre i situationer då ny syretillförsel inte finns att tillgå. Den syresparande funktionen aktiveras även vid endast kylstimulering av ansiktet. Denna studie har undersökt vilken effekt dykreflexen har på återhämtningen efter aerob submaximal fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om dykreflexen påverkar återhämtningen efter aerob submaximal fysisk aktivitet med avseende på puls och självskattad ansträngning.  Metod: Studiedesignen var en randomiserad cross-over design. Studiedeltagarna var sina egna kontroller. Interventionen var applicering av kyla mot ansiktet (5–10 ºC) mot pannan och ögonen efter avslutad submaximal aerob fysisk aktivitet. Ett kontrolltest utfördes med hudtempererat vatten (27–33 ºC). Insamlade data var pulsåterhämtning och skattad ansträngning 60sek och 180sek efter avslutad submaximal aerob fysisk aktivitet. Resultat: Mediandifferensen mellan HRR60s med och utan kyla visade 0,5 pulsslag större återhämtning med interventionen. Mediandifferensen för HRR180s med och utan kyla visade 2 pulsslag större återhämtning med interventionen. Resultatet av självskattningen enligt Borgs RPE60s samt Borgs RPE180s visar 0,5 skalsteg större mediandifferens med interventionen. Signifikansnivå var satt till P = 0,05. Resultatet från de olika testerna visade P = 0,286 för HRR60s, P = 0,212 för HRR180s, P = 0,374 för Borgs RPE60s samt P = 1,000 för Borgs RPE180s. Konklusion: Resultaten visade inte någon statistiskt signifikant skillnad sett till pulsåterhämtning och självskattad ansträngning mellan interventionen med kyla i ansiktet och kontrolltestet med hudtempererat vatten i ansiktet.