Belgorfallet - konsekvenser för skiljeavtalets omfattning

Sammanfattning: Högsta domstolen meddelade i mars 2019 dom i Belgorfallet vilken kommit att påverka skiljeavtalets omfattning med avseende på hur rättsförhållande och anknytningsdoktrinen ska tolkas. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Högsta domstolens bedömning i Belgorfallet förhåller sig till den tidigare rådande rättsuppfattningen och för detta ändamål används rättsdogmatisk metod med fokus på praxis. För att en skiljenämnd ska vara behörig att pröva framtida tvister mellan parter måste tvisten härröra ur ett specifikt rättsförhållande knutet till en skiljeklausul. Högsta domstolen har i tidigare praxis givit rättsförhållande en restriktiv tolkning och ansett att ankytningsdoktrinen endast undantagsvis ska tillämpas. I Belgorfallet stadgas att när partsavsikten är oklar ska den anses vara att parterna vill få hela tvisten prövad inom ramen för ett skiljeförfarande samt att domstolen vid en klanderprocess ska utgå från att skiljenämnden gjort en korrekt prövning av sin behörighet. En slutsats är att Högsta domstolen genom Belgorfallet givit skiljeavtalet en extensiv snarare än en restriktiv tillämpning. Det är dock oklart om den extensiva tolkningen endast ska gälla när skiljenämnden prövar sin behörighet och i klanderprocesser eller även i andra situationer. Ytterligare en slutsats är att avgörandet i Belgorfallet skapar osäkerhet kring vad som gäller angående skiljeavtalets omfattning och enligt min uppfattning är domen dåligt motiverad på flera sätt.