Sexköpslagen 2.0 Hur en utvidgad sexköpslag förhåller sig till kravet på dubbel straffbarhet

Sammanfattning: Sedan 1998 har Sverige haft en lagstiftning gällande prostitution som gör det lagligt sälja men inte att köpa sex. Sverige var på den tiden först i världen med kriminaliseringen och sedan dess har flera andra länder följt det svenska exemplet. På senare tid har det diskuterats huruvida denna lagstiftning ska utvidgas för att omfatta situationer när svenska medborgare köper sex av prostituerade utomlands. Denna uppsats kommer granska några av förutsättningarna för en sådan lagstiftning. En kriminalisering måste ha till syfte att skydda en särskild grupp människor, samhället i stort eller särskilda statliga funktioner. Detta s.k. skyddsintresse måste vara hotat av gärningen som ska kriminaliseras. Skyddsintresset etableras i förarbeten och ska sedan beaktas när lagen i framtiden tillämpas. Uppsatsen kommer dels att fastställa sexköpslagens skyddsintresse utifrån förarbeten, dels fastställa hur pass effektiv kriminaliseringen varit. Syftet är att granska det relevanta skyddsintresset och se ifall detta kan möjliggöra en utvidgning. Ett viktigt hinder mot kriminalisering av sexköp utomlands är kravet på dubbel straffbarhet. I korthet innebär kravet att en gärning som begås utomlands måste vara kriminaliserad såväl i Sverige som i landet där den begås för att gärningspersonen ska kunna straffas i Sverige. Kravet är inte absolut, flera brott är undantagna därför att de anses vara så pass allvarliga och skyddsintresset inte kan tillvaratas på ett effektivt sätt ifall det finns ett krav på dubbel straffbarhet. Kritikerna menar att inget sådant relevant intresse kan fastställas i sexköpslagen och att en utvidgning därför inte heller kan motiveras. Jag är däremot inte enig, utan anser att en utvidgning är en förutsättning för tillgodose skyddsintresset.