’’en starkt lysande stjärna’’

Sammanfattning: I förskolans läroplan skrivs ambitiösa mål fram om hur verksamheten ska utformas efter alla barn som medverkar i den. Den lyfter också att om ett barn behöver särskilt stöd ska de få det, vare sig det är tillfälligt eller varaktigt. För de barn som har en uttalad diagnos, funktionsnedsättning eller ett medicinskt tillstånd som kräver särskilt stöd, finns det mer utarbetade rutiner för hur detta arbete ska gå till. För de barn som inte har en uttalad diagnos upplevs dessa rutiner saknas då man inte har en gemensam syn på hur detta arbete ska utformas. Vårt syfte är att undersöka förskollärares och specialpedagogers erfarenheter av arbetet med det som Socialstyrelsen (1994) benämner som gråzonsbarn och hur det begreppet tolkas och resoneras kring. Vidare vill vi undersöka hur förskollärare och specialpedagoger upplever arbetet med dessa barn samt hur verksamheten kan möjliggöra eller hindra det särskilda stöd som varje barn ska få. Studien genomförs via en kvalitativ ansats där intervjuer med personer som arbetat med gråzonsbarn görs. Resultatet visar på att begreppet gråzonsbarn endast används aktivt av en av de sex som intervjuats. Studiens resultat visar på att det finns gemensamma faktorer som hindrar utformningen av arbetet med de barn som anses vara i gråzonen. Vidare visar studien att det finns en gemensam syn bland de intervjuade att dessa gråzonsbarn har vissa gemensamma nämnare och att det är viktigt att ta sig tid att lära känna barnet, för att kunna anpassa verksamheten på bästa sätt.