Amalia Redec Beroende och frihet i ett borgerligt kvinnoöde

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar tonsättaren Amalia Redecs (1812-1885) liv och verksamhet. Fokus har dels varit att placera hennes kompositioner i en musikhistorisk kontext. Hon skrev sånger med pianoackompanjemang i salongsmusikalisk stil, d.v.s. främst avsedda att framföras i hemmiljö. Tonspråket är tidens romantiska och texterna är av välkända författare. Att sjunga, spela piano och komponera ingick i borgerliga kvinnors uppfostran. Musiken för och av kvinnor passar in i den normvärld de levde i - den är känslosam och uttrycksfull utan att bli extravagant eller gränsöverskridande. Amalia Redecs musik är idag okänd, men kan under 1800-talets andra del varit mer allmänt bekant, bl.a. genom sångsamlingen ”Det sjungande Sverige - samling av 100 kända och omtyckta sånger” från 1874. Uppsatsens andra vinkel är att genom Amalia Redecs biografi belysa kvinnornas villkor i ett snabbt föränderligt samhälle. Hon upplevde det traditionella familjebaserade trygghetssystemets haveri och upplösning. Född och uppvuxen i en välbeställd göteborgsk handelsfamilj gifte hon sig vid 21 års ålder. Antagligen på grund av de svåra livsomständigheter som följde av mannens misslyckade affärsverksamheter valde hon ett antal år senare att flytta ifrån honom. Hon var yrkesverksam under en tid då detta för kvinnor var ett undantag, publicerade kompositioner, undervisade och gav publika konserter. Dessa aspekter av hennes livsöde kan sägas peka fram emot kvinnornas emancipation och välfärdssamhällets framväxt ett par generationer senare.