Om reflektion som pedagogisk metod för att utveckla läkarstudenternas praktiska yrkeskunnande

Sammanfattning: Denna uppsats tar sin utgångspunkt i läkarstudenternas reflektionstexter, som jag önskar att utveckla så att de skall kunna examineras. Sedan mitten av 90-talet har jag arbetat halvtid som lärare på läkarutbildningen och halvtid som distriktsläkare. Som kursledare för delkursen i allmänmedicin ingår ansvar för att främja lärandeprocessen och för att examinera lärandemålen. Vilka lärandemål kan studenterna uppnå genom att skriva reflektionstexter? Min utmaning är att själv fördjupa mig i reflektions-begreppet och förtydliga vilken kunskap som skall uppnås. Vilken kunskap behöver en läkare? Vilken betydelse har reflektionen för yrkeskunnandet? Är det möjligt att utveckla en bättre vägledning som läkarstudenterna kan använda när de reflekterar om "en lärorik konsultation"? I uppsatsen har jag beskrivit en arbetsmodell där det empiriska materialet är läkarstudenternas reflektionstexter men även mitt eget arbete som läkare och lärare. Att reflektera är inget entydigt begrepp utan behöver anpassas till vilket mål man har med reflektionen och en tydliga vägledning för att nå dit. Jag har valt att ta med fyra olika studenttexter för att åskådliggöra deras progression. Reflektionen har fungerat som ett sökarljus för studenternas egna personliga kunskaper och för att få syn på sitt yrkeskunnande. Reflektionen har visat sig stärka läroprocessen och medvetandegjort lärandemålen. För att själv prova hur det kan vara att reflektera över en lärorik konsultation börjar jag uppsatsen med ett eget patientfall som jag burit med mig och utvecklar det senare i uppsatsen.