Existentiella Möten : Att bemöta barns existentiella frågor och upplevelser på förskolan

Sammanfattning: Denna essä utgår ifrån fyra gestaltningar av mitt eget dilemma i relation till bemötande av barns existentiella frågor på förskolan. Detta följs upp med fältstudie på en förskola som undersöker andra pedagogers bemötande. Gestaltningarna och fältstudien ställs mot existensfilosofiska teorier och svensk och engelsk forskning. I reflektionen undersöks hur barns existentiella frågor kan ta sig uttryck på förskolan. Här lyfts att det kan vara svårt att få syn på barns existentiella frågor vilket dels kan bero på fördomar och okunskap om hur de kan se ut och dels en konflikt emellan ett naturvetenskapligt och ett andligt/religiöst perspektiv. Denna konflikt skulle kunna överbryggas med en utvidgad syn på hur barns existentiella frågor kan se ut. T.ex. kan barn uppfatta även naturvetenskapliga frågor på ett existentiellt sätt och det religiösa språket bör kunna uppfattas symboliskt. En annan orsak till att det kan vara svårt att få syn på existentiella frågor kopplas till att vi befinner oss i en sekulär/post-religiös tid i västerlandet där vi inte har språk eller begrepp för att uttrycka eller förstå det andliga eller existentiella. Begreppet ”signature spirituality” utforskas som ett sätt att få syn på barns olika individuella uttryck för det existentiella. Uppsatsen beskriver hur vår praxis är påverkad av en naturvetenskaplig diskurs där man söker förklaringar. Ett alternativt förhållningssätt är inspirerat av hermeneutisk /fenomenologisk teori och söker istället förståelse. När det handlar om bemötande lyfts både pedagogens fronesis/praktiska klokhet och techne/produktiva praktiska kunskap som viktiga kompetenser. Ett problem i att utveckla och arbeta med de existentiella frågorna är att det inte finns något bra forum eller någon etablerad praxis för reflektion. Även där är bristen på språkliga begrepp omkring ämnet en viktig aspekt. Att ha en yrkesetisk reflektion är särskilt viktigt i detta ämne. Här lyfts ändå att pedagogen i mötet med barnens frågor kan reflektera över sitt eget förhållningssätt och sin livssyn. Två olika sätt att förhålla sig till det existentiella på förskolan utforskas och ställs mot varandra; Det ena som ett möte med ett värde i sig och det andra som en kognitiv lärandeprocess. Filosofen Gadamer ser ett möte som en konversation eller lek omkring ett ämne där man ytterst sätt kan utveckla och förena sina perspektiv. Enligt Martin Buber är det existentiella eller andliga något man har en relation till som bör respekteras som sådan. Att inta ett kognitivt lärande perspektiv på barns existentiella frågor har dock många fördelar som kan underlätta möjligheten att arbeta med och bemöta de existentiella frågorna och upplevelserna inom förskolans ram.