Ambulanssjuksköterskans erfarenheter vid vårdande av barn med andningsbesvär

Sammanfattning: Bakgrund: Den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning av barn via ambulans är andningsbesvär. Barns luftvägar skiljer sig anatomiskt från vuxna och barn har därför en ökad risk för att drabbas av hypoxi. Ambulanssjuksköterskans prehospitala möte med barn har visats kunna orsaka osäkerhet och nervositet hos ambulanssjuksköterskan. Det saknas djupare förståelse för ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att vårda barn med andningsbesvär. Syfte: Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskans erfarenheter vid vårdande av barn med andningsbesvär. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer där 10 yrkesverksamma ambulanssjuksköterskor i Sverige inkluderades. Studiens data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Lundman och Graneheim. Resultat: Vård av barn med andningsbesvär beskrivs som utmanande relaterat till flera faktorer, en stor del relateras till att det sällan förekommer larm gällande barn med andningsbesvär. Ambulanssjuksköterskor beskriver bristande erfarenhet och att detta skapar ett stort behov av ytterligare utbildning gällande barn med andningsbesvär för att skapa trygghet vid vårdandet. Tidigare erfarenheter av barn värderas därför högt och leder till ett tryggare vårdarbete. Att ha egna barn beskrivs vara en underlättande faktor vid vårdande av barn med andningsbesvär. Vid mötet med anhöriga till det sjuka barnet har dessa haft förmåga att orsaka stress för ambulanssjuksköterskan. Konklusion: Erfarenheterna av att vårda barn med andningsbesvär beskrivs som utmanande. Det anses finnas stor förbättringspotential inom rådande specialistutbildningar när det kommer till utbildningar gällande vård av barn. Ytterligare forskning krävs för att vidare belysa ambulanssjuksköterskors erfarenheter vid vårdande av barn med andningsbesvär.