Debattklimatet i svenska valrörelser : En analys av slutdebatterna i Sveriges Television 1976 - 2010

Sammanfattning: Sedan millennieskiftet har de svenska TV-sända partiledardebatterna allt mer gått från det traditionella till ett mer medieanpassat och publikfriande upplägg. Detta visar sig inte minst i SVT:s sedvanliga slutdebatter som äger rum i samband med riksdagsvalen. I denna uppsats undersöker jag hur och om debattklimatet har påverkats av dessa förändringar, samt vilka samhällsmässiga konsekvenser det kan innebära på ett övergripande plan. Detta gör jag med begreppen medialisering och demokrati som teoretiska analysverktyg, vilka jag definierar med i huvudsak Jesper Strömbäcks bok Den medialiserade demokratin (2004) som viktig kunskapskälla. Strömbäck har inte minst hjälpt mig till att förstå journalistens roll i såväl ett medialiserings- som ett demokratiskt sammanhang, något som varit viktigt för mig att ta hänsyn till i denna undersökning. De empiriska resultaten bygger på en kvantitativ innehållsanalys av SVT:s slutdebatter åren 1976 – 2010, där debattklimaten mäts med fokus på antal avbrott, handviftningar, kakofoni, klipp samt inlägg av moderatorn. Resultaten visar på att antalet avbrott, kakofoni och inlägg av moderator ökat markant sedan man införde ett nytt debattupplägg, medan antalet klipp ökat successivt under hela det undersökta tidsspannet. Däremot går ingen tydlig förändring att finna vad gäller antalet handviftningar. En slutsats som dras av resultaten är att debattklimatet har blivit hetsigare under det undersökta tidsspannet, och att det i huvudsak är media och inte politikerna själva som står bakom denna utveckling. Det konstateras också att ett mer publikfriande debattupplägg förvisso kan gynna demokratin genom att motivera fler människor till att engagera sig politiskt, men att det samtidigt kan avskräcka folk från detsamma då ett mer tävlings- och stridsorienterat debattklimat riskerar försvaga det politiska samtalet.