Ägarlägenheter - genomslaget som bromsas av bruksvärdeshyran

Detta är en Kandidat-uppsats från Sektionen för ekonomi och teknik (SET)

Sammanfattning: Regeringen i Sverige har länge diskuterat ägarlägenheter som ny boendeform på den svenska bostadsmarknaden. Sedan den nya lagen som tillåter ägarlägenheter infördes den första maj 2009 har inga större förändringar skådats. Ägarlägenheter kan ses som en utveckling av bostadsrätten och en liknelse vid småhusägandet. Den stora skillnaden mellan en bostadsrätt och en ägarlägenhet är att en ägarlägenhet ger ägaren full äganderätt, medan en bostadsrätt enbart ger innehavaren full nyttjanderätt. Ägaren till en ägarlägenhet har rätten att hyra ut fritt i andra hand utan övriga boendes godkännande. I en bostadsrätt krävs bostadsrättsföreningens godkännande för uthyrning i andra hand. Den övervägande delen av de flerbostadshus som produceras idag består av bostadsrätter. Under förra året byggdes 14 527 nybyggda lägenheter, varav enbart sex lägenheter av dessa var ägarlägenheter. Syftet med vårt examensarbete är att beskriva och förklara vilka aspekter som kan påverka produktionen av ägarlägenheter, varför byggbolagen väljer och inte väljer denna typ av boendeform samt kunna förklara varför ägarlägenheter ännu inte slagit igenom på marknaden. För att finna ett svar på vår undersökning valde vi att använda oss av väsentlig och tillförlitlig litteratur i form av vetenskapliga artiklar, böcker och Internet. Vi valde sedan att följa upp våra teorier med besöks- och telefonintervjuer. Resultatet av undersökningen har visat att den största bromsen för genomslaget av ägarlägenheter är bruksvärdeshyran, den bristande kunskapen hos både byggföretagen och allmänheten och bostadsrättens djupt rotade historia. I och med att bruksvärdeshyran finns i Sverige finns det ingen möjlighet att göra någon vinst på att hyra ut ägarlägenheten i andra hand, vilket medfört ett minskat intresse för ägarlägenheterna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)