Utvärdering av snabbtest för Streptococcus pneumoniae samt förenklad konventionell odling av luftvägspatogener

Sammanfattning: För att utreda anledningen till bland annat otit och sinuit tas prov från nasofarynx, som enligt nuvarande metod utodlas på två separata plattor med blod- och hematinagar för att identifiera patogena luftvägsbakterier. Diagnostiska antibiotikadiskar används för att förenkla differentiering mellan olika bakterier. Odling på blodagar med optochin-disk är en tillförlitlig metod för identifiering av Streptococcus pneumoniae. Metoden är tidskrävande och agglutinationstest är ett alternativ för mer tidseffektiv artidentifiering. Syftet med arbetet var dels att validera en ny provsättningsmetod för nasofarynx-prov samt att utvärdera ett nytt agglutinationstest för artidentifiering av S. pneumoniae. För att validera provsättningsmetoden jämfördes den tidigare metoden med en ny där analyserna kombineras på samma platta (biplate) (N=165). För validering av nytt agglutinationstest inokulerades hästblod och bakterieisolat i blododlingsflaskor. Agglutinationstest utfördes därefter med två kommersiella kit, Dryspot, som idag används på laboratoriet, och Immulex. Fynden från nasofarynx efter odling på nya kombinerade plattor bestod av S. pneumoniae, Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis. Överensstämmelsen mellan odlingsmetoderna var god för nasofarynxodlingar. Vid mätning av bakteriefri zon kring optochin-disk erhölls 18 – 31 mm för biplates respektive 16 – 24 mm för originalmetoden med odling på två separata plattor. För två prov var den bakteriefria zonen på biplates ej mätbar. Vid agglutinationstest för identifiering av S. pneumoniae erhölls agglutination inom respektive tidsgräns för samtliga referensisolat. Ett α-streptokock- och ett enterokock-isolat agglutinerade vid test med Immulex. Slutsatsen av studien är att biplates bör fungera som rutinmetod för odling av nasofarynxprov. Däremot verkar agglutinationstest med Immulex vara mindre pålitligt än Dryspot som används idag.