Språkliga möten på en förskola : En fallstudie av flerspråkiga pedagogers språkval i dagliga samtal med vårdnadshavare

Sammanfattning: Den här uppsatsen är en kommunikationsetnografiskt inspirerad fallstudie av hur tre förskolepedagoger med svenska som andraspråk använder sina språkliga resurser i kommunikationen med vårdnadshavare. Det övergripande syftet är att undersöka hur de använder sina språk som en resurs i den dagliga kontakten med vårdnadshavare som också har svenska som andraspråk. Studien har genomförts på en förskola i ett multietniskt område och materialet har samlats in genom observationer och intervjuer. Med hjälp av Engeströms aktivitetsteori har jag undersökt hur olika språkliga resurser används som medierande redskap i den dagliga kommunikationen med vårdnadshavare och vad som styr pedagogernas val av språk. Undersökningen visar att pedagogerna oftast använder sitt förstaspråk i kommunikationen med vårdnadshavare som har samma förstaspråk, men att de föredrar att prata svenska av flera anledningar: hänsyn till omgivningen, förmodade attityder från kollegorna om att de bör tala svenska, att hålla en professionell distans samt att vårdnadshavaren behöver träna på att tala svenska. När de använder sina förstaspråk gör de det för att underlätta informationsutbyte och bygga relationer med vårdnadshavarna. Jag har även identifierat ett antal motsättningar mellan språken som medierande redskap och andra kategorier i ett aktivitetssystem: andra aktörer, normer och ramar, syfte samt arbetsdelning.