Högvuxet gräs : en studie av skötselklassen högvuxet gräs utifrån ett tekniskt och ekonomiskt perspektiv

Sammanfattning: Den minskade klippfrekvens på många av våra gräsytor som påbörjades under 80- och 90-talet som en följd av kommunernas ökade gräsarealer och minskade anslag till skötseln, har fått konsekvenser för gräsytornas bruksvärde, utseende och skötselteknik. Intentionen att skapa vackra blomsterängar visade sig i många fall vara mindre framgångsrik. Problem med skötseln har uppstått vilket fått allmänheten att kräva en mer intensiv skötsel av ytorna. Allt fler kommuner väljer nu istället att klippa gräset mer intensivt, ofta genom att klassa om ytorna till högvuxet gräs, vilket innebär en klippfrekvens på 2-5 ggr/år. Detta för att undvika problem med t.ex. fröogräs, björnloka, fästingar m.m. Många problem finns med extensiv grässkötsel, oavsett om det är ytor som sköts som äng eller högvuxet gräs. Ett problem är bruksvärdet och utseendet, ytorna går inte att använda till något och ser överlag misskötta ut p.g.a. den lågfrekventa skötseln. Ett annat problem är klippresultatet som blir dåligt med stora mängder gräsklipp liggandes kvar på en ojämn gräsyta. De ytor som många kommuner väljer att sköta som högvuxet gräs har ofta ett stort potentiellt bruksvärde eftersom de ofta är belägna inne i bostadsområden och i vissa fall centrala parker. Skötselklassen högvuxet gräs är primärt tänkt för ytor i stadens utkanter och ytor utan bruksvärde. Skötseltekniken som används idag, då man klipper ned 50 cm. högt gräs till 10 cm. blir en chock för gräset, som därför försvagas i konkurrensen med ogräs. Det som en gång var täta bruksgräsmattor är nu ofta glesa, tuviga gräsytor med mycket ogräs. Maskinerna som används för skötseln idag är företrädelsevis jordbruksredskap, som på dessa ytor får en låg kapacitet och ger ett dåligt klippresultat och i många fall utgör en säkerhetsrisk då de används i urbana sammanhang. I min studie har jag kommit fram till att skötselklassen högvuxet gräs och även äng i många fall, är dyra i förhållande till det resultat man får. Till samma kostnad som man idag betalar för skötseln av flertalet av de extensiva ytorna, hade man med rätt maskinval och organisation, kunnat få en högre skötselnivå på ytorna. Jag har i min studie kommit fram till att de extensiva ytorna skulle kunna klippas 10 ggr/år istället för som idag, 1-3 ggr/år, till samma kostnad. Med intention att spara pengar klassar ofta kommunerna stora gräsarealer som extensiva, men p.g.a. dålig uppföljning av arbetet och ekonomin, kan dessa besparingar bli en dålig investering då ytorna förlorar sitt värde av den lågfrekventa skötseln. Det enda kommunen uppnår med denna skötsel är att hålla nere mängden sly, ytornas bruksvärde är fortfarande mycket lågt. På komplicerade ytor eller ytor med ett lågt bruksvärde, är skötselklassen högvuxet gräs rätt val, men inte som idag, då flertalet av ytorna som klassas som extensiva är öppna ytor med ett bruksvärde, där inga hinder för en effektiv skötsel finns. Det är framförallt p.g.a. kommunernas brist på uppföljningsarbete som denna skötsel med ett lågt utbyte i förhållande till kostnaden har fått fortgå. Många kommuner lider idag av problemet att man investerar sina begränsade resurser på ett felaktigt sätt, vilket gör att man får lite skötsel utfört i förhållande till kostnaden.