OECD:s och EU-rättens inverkan på svensk beskattning av personaloptioner vid utflyttning

Sammanfattning: Den 1 januari 2009 slopades avskattningsregeln för personaloptioner till förmån för en regel anpassad till EU-praxis. Avskattningsregeln reglerade anställda som deltagit i personaloptionsprogram och som flyttat ut ur Sverige innan programmet löpt ut. Avskattningsregeln träffade den del av personaloptionen för vilken kvalifikationstidpunkten infallit under tid då den anställde haft sitt hemvist i Sverige. Vid en utflyttning skedde en förmånsbeskattning av optionens värde oberoende av om optionen utnyttjats eller ej. Lagändringen föranleddes av ett antal domar i EU-domstolen som underkänt liknande regler i andra länder, bl.a. mål nr. C-9/02, de Lasteyrie, REG 2004, s. I-2409. I de Lasteyrie-målet fann EU-domstolen att en fransk regel som innebar avskattning av orealiserad vinst på aktier vid utlandsflytt stred mot den fria etableringsrätten i artikel 49 i EUF-fördraget. Även 2005 års kommentarer till OECD:s modellavtal låg bakom lagändringen. I kommentarerna behandlades för första gången beskattning av förmån av personaloption. OECD:s modell för fördelning av beskattning mellan staterna, proportioneringsmodellen, innebär att varje stat har rätt att beskatta förmånen till den del den är hänförlig till arbete där. Enligt propositionen till den nya lagen är det tänkt att proportioneringsregeln i OECD:s modellavtal ska användas för att bestämma till vilken tid och till vilket land förmånen ska anses hänförlig. Artikel 15.1 i OECD:s modellavtal stadgar att hemviststaten alltid har full beskattningsrätt till förmånen, även om den är hänförlig till arbete i andra stater. Hemviststaten måste sedan medge avräkning för den skatt som erlagts i källstaten och lindra eventuell uppkommen dubbelbeskattning. De nya reglerna leder till mer frekventa dubbelbeskattningssituationer.