ATT TILLGÄNGLIGGÖRA UTOMHUSPEDAGOGIK FÖR ELEVER MED INTELLEKTUELL FUNKTIONSNEDSÄTTNING : En kvalitativ intervjustudie med lärare i anpassad gymnasieskola

Sammanfattning: Skolan ska möjliggöra utomhusvistelse för elever i anpassad gymnasieskola, då detta främjar deras inlärning, utveckling och välmående. Det finns en stor del beprövad erfarenhet gällande användningen av utomhuspedagogik för elever med intellektuell funktionsnedsättning, dock inte mycket med vetenskaplig grund. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare arbetar med utomhuspedagogik i anpassad gymnasieskola och deras tankar kring hur det kan utvecklas. För att besvara studiens forskningsfrågor utfördes åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma lärare i anpassad gymnasieskola. Empirin tematiserades och reducerades. Därefter har resultatet analyserats och diskuterats med hänsyn till tidigare forskning och det valda teoretiska ramverket: det interaktiva miljörelaterade perspektivet. Resultatet visar att samtliga lärare anser att utomhuspedagogik är bra för elevernas lärande och utveckling eftersom undervisningen exempelvis är mer konkret och gynnar fysisk aktivitet. En slutsats visar att lärarnas kunskap och vana både möjliggör och kan begränsa arbetet med utomhuspedagogik, exempelvis leder ofta ökad kunskap till ökade möjligheter för elevernas utveckling. Genom en kollegial syn på utomhuspedagogikens fördelar ökar möjligheterna att vidareutveckla området. Vidare forskning inom utomhuspedagogik för elever med intellektuell funktionsnedsättning är angeläget eftersom utomhusvistelse har positiva effekter på den kognitiva förmågan och hälsan.