Finns det ett samband mellan kommunikationsförmåga hos barn vid 18 månaders ålder och deras språkförmåga vid 30 månaders ålder?

Sammanfattning: Inom barnhälsovården i Landskrona-Lund-Orup görs en språklig screeningundersökning i samband med 2,5-årskontrollen. Det finns intresse av att ännu tidigare hitta de barn som löper risk för allvarliga språk- och kommunikationssvårigheter. Normalvariationen i den tidiga utvecklingen är stor och det är svårt att före 2,5 års ålder identifiera barn som löper risk för språkstörning. En del av de barn som uppvisar en försening i den tidiga språkutvecklingen kommer senare ifatt. Det är således svårt att i tidiga år identifiera vilka språkliga eller kommunikativa brister som medför en bestående språkstörning. Med ambitionen att hitta de faktorer i barnets kommunikationsförmåga vid 18 månaders ålder som har ett samband med språklig förmåga vid 30 månader gjordes en uppföljningsstudie. studien omfattade 58 barn och genomfördes under perioden 9 juni 1998 till den 17 september 1999. Vid det första undersökningstillfallet bedömdes barnens kommunikationsförmåga av lo gopedstudenter, föräldrar och förskollärare. Vid uppföljningen ett år senare gjordes en språklig bedömning av en legitimerad logoped. Resultatet visar ett statistiskt signifikant samband mellan kommunikations- och språkförmåga vid 18 respektive 30 månaders ålder. De faktorer i kommunikationsförmågan som uppvisar ett tydligt san1band med den senare språkförmågan är barnets aktiva ordförråd, förmåga att ta initiativ, språkförståelse och förmåga till symbollek Detta tyder på att en tidig bedömning bör vara bred och omfatta fardigheter inom flera områden. Vidare slutsatser som kan dras från studiens resultat är att en tidig kommunikationsbedömning ska utföras av en person med kunskap om barns språkutveckling tillsanlillans med barnets föräldrar.