Simulering av exteriört bussljud : Undersökande av en Ray Tracing metod för ljudsimuleringar

Sammanfattning: En metod för att simulera exteriört bussljud med hjälp utav Ray Tracing har testats och utvärderats. En modell av en buss har byggts upp i ett CAD program. Dominerande ljudkällor i bussen samt materialkoefficienter har tagits fram för de material som ingår i bussen. Bussen har sedan förts in i simuleringsprogrammet Odeon, där ett antal simuleringar har utförts. Olika pass-by simulering har utförts och jämförts med mätningar. Olika grader inkapsling av motorrummet har simulerats. Ett grid response har tagits fram för att se vart det lönar sig att placera absorbenter. Ett beräkningsfel har hittats i den använda programvaran Odeon 10.13 vilket ledde till att en jämförelse mellan Odeon 10.13 och demoversionen av Odeon 12. Resultatet visar att simuleringsmetoden i dagsläget fungerar bäst då ingen ljudtransmission tas hänsyn till, detta kräver dock att det finns öppningar i bussen eftersom detta annars leder till ett antal problem ifall bussen simuleras med alltför hög grad av inkapsling. Inga strålar skulle i detta fall kunna nå någon mottagare. Anledningen till att transmissionen inte kan tas i hänsyn beror på de fel som hittats i Odeon 10.13. Programmet räknar fel och överskattar transmissionen samt transmitterar strålar även i de fall där en yta är definierad att inte transmittera några strålar alls, något som Odeon 12 räknar rätt på. Metoden kan tills detta är löst med fördel användas för att se energifördelning mellan frekvensbanden, optimal placering av absorbenter samt i viss mån även den totala ljudnivån för bussen.