Inflation och den Marginella konsumtionsbenägenheten

Sammanfattning: Den här uppsatsen är en ekonometrisk studie som syftar till att empiriskt skatta sambandet mellan inflationen och den marginella konsumtionsbenägenheten i Sverige genom Error Correction Modeller (ECM). Två modeller, skattads på årsdata med hjälp av Error Correction Modellering (ECM) med förklarande variabler som inflation, realränta, disponibel inkomst, arbetslöshet och finansiella tillgångar. Fokus ligger på sambandet mellan inflationen och den marginella konsumtionsbenägenheten (MPC). Genom ECM-modellerna får vi fram kortsiktiga och långsiktiga dynamiska förändringar i konsumtionsbenägenheten. Utgångspunkten för uppsatsen är den Keynesianska konsumtionsteorin och den neoklassiska konsumtionsteorin. Resultaten visar att det finns ett statistiskt signifikant samband mellan inflation och den marginella konsumtionsbenägenheten. På kort sikt har inflation ett positivt samband med den marginella konsumtionsbenägenheten som innebär att viljan att konsumera i nutid ökar för att man inte vill förlora köpkraft på grund av inflationsökningen. På lång sikt är sambandet negativt eftersom konsumenter är nyttomaximerare som fördelar sin konsumtion över tiden för att kunna hålla en jämn konsumtion över tiden.Vi finner kortsiktigt att en procentenhets ökning i inflation orsakar 80 procents ökning i MPC; allt annat lika för perioden 1995-2014. På lång sikt, över två perioder, orsakar en procentenhets ökning i inflation 24 procents ökning initialt och därefter 27 procents minskning i MPC för perioden 1970-2014