Det Frivilliga Tvånget : Ett sjuksköterskeperspektiv gällande informellt tvång inom vuxenpsykiatrisk slutenvård

Sammanfattning: Bakgrund: Informellt tvång är vanligt inom vuxenpsykiatrisk slutenvård. Tidigare forskning visar att detta område inte är tillräckligt utforskat utifrån sjuksköterskeperspektivet. Därav kan det vara av intresse för vårdvetenskapen att få ytterligare kunskap kring problematiken. Rundqvists avhandling Makt som fullmakt användes som referensram. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av informellt tvång inom vuxenpsykiatrisk slutenvård. Metod: Data från semistrukturerade intervjuer med tio sjuksköterskor på en psykiatrisk klinik i Mellansverige analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Redovisas i elva kategorier: Att kunna mötas, att känna att man har andra med sig, att vara styrd av vårdkulturen, att förhålla sig till lagar, att motivera det informella tvånget, att övertala, att förhandla, att ge tid och vara inväntande, att använda sin makt för att stärka det informella tvånget, att rannsaka sig själv samt att lära tillsammans. Kategorierna är inbördes relaterade och strukturerade efter tidsmässigt framtagna domäner i förhållande till sjuksköterskors utförande av informellt tvång. Slutsatser: För sjuksköterskor är informellt tvång ett oumbärligt verktyg för att undvika formellt tvång. Det informella tvångets kraft och dess konsekvenser för patienten är mindre reflekterat. Sjuksköterskorna bör vara medvetna om sin maktposition och vara lyhörda gentemot patienten. Reflektion är nödvändig både med kollegor samt tillsammans med patienten för att främja ömsesidigt lärande och undvika kränkningar.