Interkultur & Kulturarv : En spänningsfylld relation

Sammanfattning: Bakgrund: Under 1970-talet började man omarbeta invandrarpolitiken i Sverige inom riksdagen i och med den ökade arbetskraftsinvandringen. Det var först under denna period som man lämnade mångkulturdebatten, åtminstone inom skolpolitiken och begreppet interkultur introducerades. 1985 beslutades det av riksdagen att skolan skulle arbeta interkulturellt och gjorde gällande att det att ett förhållningssätt utifrån interkultur skulle genomsyra hela skolverksamheten. Forskning visar att kritiken mot det interkulturella perspektivet, från såväl politiker som pedagoger, har bestått i att begreppet är abstrakt och aningen diffust.Syfte: Syftet med detta arbete att undersöka hur interkultur uttrycks i Lpo94 samt Lgr11 med tillhörande kursplaner för historieämnet och vilka möjligheter och/eller svårigheter det finns.Metod: Arbetet utfördes genom en tematisk jämförande innehållsanalys av Lpo 94, Lgr 11 med tillhörande kursplaner för historia.Resultat: Det finns en konstant spänning mellan interkultur och kulturarv i Lpo 94, Lgr 11 och tillhörande kursplaner för historia. Interkultur får stor plats i de behandlade styrdokumenten även om kulturarv kan tolkas som en motpol till interkultur. Resultatet av denna studie har tydligt visat på att läroplaner i ännu högre grad än vi tidigare trott är ett resultat av politiska kompromisser samt att den mångkulturella skolan inte är helt oproblematisk.Diskussion: Beroende på hur man väljer att tolka innehållet i styrdokumenten oavsett vilken kategori man utgår ifrån kan både möjligheter och hinder skapas. I det här fallet med interkultur känner vi att då pedagoger har stor frihet i utformningen av undervisningen kan en interkulturell lärandemiljö skapas så länge värdegrunden får stort utrymme. För vår framtida yrkesroll har detta bidragit till insikten av vikten att ständigt reflektera över sin roll som pedagog och självrannsakan.