Lärare-elevrelation utifrån ICDP-Vägledande samspel

Sammanfattning: Studien utgår från några pedagoger som gått utbildning i ICDP-Vägledande samspel, ett empatibaserat program som sätter fokus på en positiv elevsyn och samspelets betydelse dels för lärare-elevrelationen dels för elevens kunskapsutveckling. I uppsatsen undersöks hur pedagogerna beskriver ICDP och hur detta förhållningssätt tar sig uttryck i den pedagogiska vardagen. Vilka möjligheter respektive hinder de ser med ICDP. Studien baseras på observationer och på samtal med pedagogerna. Fokus i denna studie ligger på pedagogerna, deras teoretiska beskrivningar och deras ledarstil. I datainsamlingen ingår även skrivuppgifter från kursdeltagare där de delger vad ICDP-kursen givit dem. Analysmetoden i studien är fältanalys, vilket ger en möjlighet att fördjupa sig i och arbeta med förståelsen av beteenden och händelser. Mina observationer har utförts i tre klasser på olika skolor i kommunen. Eleverna har undervisats i olika ämnen och de har skiftande åldrar. Såväl föräldrar som kursdeltagare har givit sitt samtycke till att delta. Resultatet visar: att pedagogerna har en positiv syn på eleverna att de har en hög medvetenhet om samspelets betydelse att den regleringen som används är mild och det finns en strävan att visa på alternativ att de genom ICDP-kursen känner sig bekräftade i sin yrkesroll Studien visar att medvetenhetsgraden vad gäller samspel och interaktion är hög hos pedagogerna.  Pedagogerna har tillägnat sig delar av ett gemensamt språk att samtala och reflektera utifrån, vilket kan stärka och skapa en bas och språket kan tolkas ge bättre förutsättningar för reflektion utifrån fler infallsvinklar. Pedagogerna uttrycker en vilja att utveckla sig själva. ICDP kan ha bidragit till detta.