Spårämnesförsök med nitrat för bedömning av spridning och uppehållstid vid återinfiltration av grundvatten

Sammanfattning: På Galgbackens vattenanläggning i Hässleholm tillämpas bassängsinfiltration genom återinfiltration av grundvatten i en isälvsavlagring. Syftet är att kunna leverera dricksvatten med god kvalitet till konsumenterna. Grundvattnet tas från brunnar i Ignaberga och Tyringe och återinfiltreras i isälvsavlagringen. Syftet med detta examenstarbete är att genom en spårämnesstudie undersöka uppehållstid och spridning för det återinfiltrerade grundvattnet från dammarna ner till uttagsbrunnarna. Metoden grundar sig på att ett av de grundvatten som återinfiltreras i Galgbacken har en kraftigt förhöjd nitrathalt. Nitratet används i denna studie som spårämne genom att en ökad andel vatten med förhöjd nitrathalt förs på infiltrationsanläggningen i en puls med varaktighet på ca en vecka. Provtagning sker kontinuerligt i fem veckor i en av infiltrationsdammarnas utkastare och i alla nio uttagsbrunnar. Förändring av nitrathalt undersöks med hjälp av analys av nitrat, NO3, med en spektrofotometer. Genombrottskurvor konstrueras utifrån nitrathalterna för att detektera hur snabbt och hur mycket pulsen slår igenom i de olika brunnarna. Förväntad uppehållstid ligger på mellan tre veckor till tre månader enligt tidigare undersökningar. De uttagsbrunnar på kortast avstånd från de under spårämnesförsöket använda infiltrationsbassängerna samt de brunnar med högst gradient förväntas ha kortast uppehållstid. Studien visar att uppehållstiden för de närmst belägna uttagsbrunnarna kan vara så kort som mindre än en vecka, jämfört med tidigare undersökningar på tre veckor. Överlag erhålls rimliga resultat av uppehållstid och strömningshastigheter för det infiltrerade vattnet, efter jämförelse med beräkningar med Darcy´s lag. Av de åtta uttagsbrunnar som förväntades ha kortast uppehållstid, stämmer detta överens för en brunn. Haltökningarna av nitrat är mycket små på genombrottskurvorna och även mätfrekvensen gör att förändringarna är svårtolkade. För de mest avlägsna brunnarna kan dessutom en längre mätperiod på uppemot tre månader behövas för att detektera förändringarna och kunna tolka uppehållstid och strömningsvägar. Slutligen kan det dock konstateras att denna korta mätserie är tillräcklig för undersökning av uppehållstiden för de mest närbelägna uttagsbrunnarna.