Att förebygga senskador hos ridhäst : med fokus på degenerativa skador

Sammanfattning: En senskada hos ridhästen leder till långa konvalecentperioder och obrukbara hästar vilket resulterar i en bristande hästvälfärd, stora ekonomiska kostnader för hästägare och att omvärlden ser negativt på ridsporten. För att sprida kunskap kring de åtgärder som kan vidtas för att förebygga senskador i den ytliga böjsenan hos ridhästar har denna litteraturstudie genomförts. Genom en litteraturgenomgång innehållande totalt elva studier med fokus på hästens uppväxt och träning, temperatur och benskydd samt underlag undersöktes frågeställningen ” Vilka åtgärder kan vidtas för att förebygga skador i den ytliga böjsenan hos ridhästar?”. Resultatet visade att unga hästar som gått på lösdrift hade en mer hållbar ytlig böjsena än de som hållits på box och att en plötslig ökning av den vuxna hästens träningsbelastning ledde till en ökad risk för skador. Resultatet visade även att senans energilagrande egenskaper vid rörelse gav upphov till temperaturer i senans mitt över 42,5°C, vilket ger upphov till att bindvävsceller dör. Senan degenereras och till slut kan en senskada uppstå och användandet av benskydd ökar senans temperatur ytterligare. Perforerade benskydd med ett inbyggt ventilationssystem gav den lägsta temperaturskillnaden och fleecelindor gav den högsta temperaturskillnaden mellan träning och vila när olika benskydd jämfördes. Djupare underlag, till exempel sand, gav en större belastning på senan jämfört med fastare och mer stötdämpande underlag, till exempel fibersand. Litteraturstudiens slutsats var att för att förebygga senskador bör unga hästar hållas i lösdrift, den äldre hästen ska vara förberedd för sin arbetsuppgift genom träning under en längre tid och undvika plötsliga ökningar i arbetsbelastning. Valet av benskydd bör styras av benskyddens ventilerande förmåga och att allt för djupa ridbaneunderlag bör undvikas.