Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

Sammanfattning: När arbetstagare blir långtidssjukskrivna väcks frågan om hur långt arbetsgivarens rehabiliteringsansvar sträcker sig och i vilken utsträckning individen själv bör ansvara för sitt tillfrisknande. Syftet med uppsatsen är att redogöra för hur arbetsgivarens rehabiliteringsansvar regleras enligt lag och hur detta ansvar uttolkats i praxis. Den aktuella metoden som använts i uppsatsen är traditionell rättsdogmatisk metod. Avgränsningen innebär att jag främst utreder arbetsgivarens skyldigheter vid rehabilitering av sjuka arbetstagare. Därmed blir arbetstagarens och Försäkringskassans roll mindre betydelsefullt för syftet med uppsatsen. Grunderna för arbetsgivarens rehabiliteringsansvar finns dels i Arbetsmiljölagen (AML 1977:1160) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1), dels i Socialförsäkringsbalken (SFB 2010:110). Arbetsgivaren ansvarar enligt lag och praxis för arbetsanpassning och rehabilitering så länge det finns ett anställningsförhållande med arbetstagaren. Först efter att alla möjliga åtgärder är prövade och utvärderade och arbetstagaren trots åtgärderna inte kan utföra något arbete av betydelse hos arbetsgivaren, kan det bli fråga om uppsägning.