Att förstå EBP - Översättningar av idén om en evidensbaserad praktik i den svenska socialtjänsten

Sammanfattning: Evidensbaserad praktik (EBP) är ett just nu populärt begrepp i den svenska socialtjänsten. Idén om EBP har spridits i fältet och det pågår ett nationellt statligt arbete med att implementera den i den lokala praktiken i kommunerna. Den här uppsatsen undersöker olika sätt att se på och förstå EBP som existerar i fältet. Den tidigare forskningen med samma inriktning har i olika grad utgått ifrån diffusionsteoretiska utgångspunkter och/eller förordat en viss förståelse av EBP. Den här uppsatsen antar översättningsteoretiska utgångspunkter vilket bland annat innebär att EBPs innebörd inte ses som någonting givet utan föremål för ständigt skapande och omskapande. I uppsatsen undersöks hur idén om EBP översätts av två grupper som delas upp i idébärare och idéanvändare. Till idébärarna hör de aktörer som för fram och förordar en viss förståelse av EBP men som inte själva omsätter idén i handling i den lokala praktiken, så som Socialstyrelsen och SKL. Uppsatsens undersökta idéanvändare utgörs av socialsekreterare i den lokala praktiken. De två gruppernas översättningar analyseras var för sig med hjälp av uppsatsens analysmodell skapad utifrån nyinstitutionell översättningsteori i syfte att skilja ut skillnader och likheter i förståelsen av EBP. Därefter jämförs gruppernas översättningar i en fortsatt analys för att skilja ut likheter och skillnader mellan dem. Det framkommer bland annat att EBP ses som både en bred och smal förändring, som ett kluster av idéer och som en ny grundsyn på socialt arbete. En analytiskt främjande uppdelning av EBP utarbetas sedan utifrån analyserna och den nyinstitutionella översättningsteorin i syfte att begripliggöra EBP och främja vidare forskning av fenomenet.