ABC-transportörers betydelse för resistensutvecklingen mot anthelmintika hos nematoder

Sammanfattning: Parasiter som utvecklat resistens mot maskmedel (anthelmintika) är ett utbrett problem över hela världen. De preparat som används idag har funnits länge på marknaden och endast ett fåtal nya preparat finns under utveckling. Det är därför angeläget att på sikt finna hållbara lösningar för att hantera den allt mer växande resistensproblematiken. För detta krävs både utökad kunskap och fortsatt forskning om hur resistens hos parasiter uppkommer och vilka möjligheter som finns att häva den. Ett flertal teorier kring resistensutveckling hos parasiter kretsar kring effluxproteiner som till exempel P-glykoproteiner (P-gp). En teori är att det hos resistenta parasiter har utvecklats överuttryck av de effluxproteiner som har till uppgift att pumpa ut anthelmintika ur parasiten varvid effekten av läkemedlet uteblir. Möjligheten att hämma P-gp har rent teoretiskt en följdverkan som innebär ett minskat efflux, vilket i sin tur nedsätter parasitens förmåga att eliminera läkemedlet. Detta resulterar i att koncentrationen av läkemedel i parasiten ökar och att anthelmintikan får ökad effekt. I mitt kandidatarbete har jag via litteraturstudier undersökt ABC-transportörernas roll i resistensutvecklingen hos parasiter samt försökt identifiera vilka metoder som idag används i syfte att inhibera effluxproteinernas funktion. I redovisningen har jag valt att koncentrera mig på den forskning som specifikt rör nematoder. Jämförelser av olika studier har lett till att jag har dragit slutsatsen att P-gp spelar en betydande roll i resistensutvecklingen mot anthelmintika hos nematoder samt att det tycks finnas möjligheter att öka mottagligheten hos resistenta nematoder genom administration av P-gp inhibitorer i samband med avmaskning. Dock har de flesta substanser med en sådan effekt på P-gp också flertalet biverkningar i form av toxiska effekter på värddjuret.