Får jag säga något? : En studie om delaktighet i en byråkratisk miljö

Sammanfattning: Denna studie behandlar delaktighet inom en byråkratisk organisationsform i en västsvensk kommun. Den ämnar ta reda på om demografiska faktorer har en avgörande betydelse för hur personal upplever delaktighet på arbetsplatsen. Med hjälp av en enkätstudie jämförs kön, ålder och anställningslängd mot tre nivåer av delaktighet: att få sin röst hörd, möjlighet till att forma arbetsplatsen och att inkluderas i beslutsprocesser. Chi-två metoden används för att upptäcka eventuella samband. De tre nivåerna av delaktighet har arbetats fram genom teorin om human relations, som här ställs i kontrast till byråkratin inom organisationsteorins strukturella perspektiv. Byråkratin lämnar föga utrymme för delaktighet, medan de huvudsakliga beståndsdelarna i human relations i stort handlar om just delaktighet. Tidigare forskning visar fördelar med delaktighet i organisationer generellt sett, men det föreligger svårigheter att applicera en sådan organisationsform i en regelstyrd kommunal verksamhet. Studien har dock ett grundläggande antagande om att personalen inom den offentliga sektorn ändå upplever ett visst mått av delaktighet. Frågan är om denna upplevda delaktighet styrs av demografiska faktorer. Svaret på denna fråga kom efter 21 hypotesprövningar, och resultatet var tydligt. Det visade att kvinnor och män, människor i studiens båda åldersgrupper och personal med olika anställningslängd upplever delaktighet på ett relativt snarlikt sätt. Det finns ingen avgörande skillnad som kan styrka att män upplever delaktighet annorlunda än kvinnor, eller någon skillnad rörande ålder eller anställningslängd. Det tycks snarare vara en fråga om att forska vidare med utgångsblick i arbetsmiljön och arbetsplatsens kultur – för att se om de faktorerna påverkar hur personalen upplever delaktighet.