Perceived sensory dimensions (PSD) – ett verktyg för att främja hälsa i urban miljö? : utveckling av ett analys- och designverktyg applicerat på Uppsala innerstad

Sammanfattning: Syftet med detta arbete är att utforska hur perceived sensory dimensions (PSD) kan utvecklas och prövas i urban miljö med eller utan grönska för att göra det möjligt att främja hälsa. Med det syftet skapades ett verktyg för landskapsarkitekter och andra designers baserat på teorin PSD. Denna teori går ut på att definiera vilka kvaliteter som människan söker efter att uppleva i grönområden. Namnet kommer av att människor upplever dessa kvaliteter genom våra olika sinnen. De upplevda kvaliteterna kategoriseras som åtta dimensioner i PSD, vilka är Naturlig, Kulturell, Öppen, Social, Sammanhängande, Varierad, Skyddad och Rofylld. Forskning om PSD har visat att dimensionerna inte bara är något vi söker oss till, utan de har även hälsofrämjande egenskaper. De flesta studier av PSD har gjorts på grönområden, även om vissa forskare har undersökt torg och andra platser med förhållandevis lite grönska. Dessa studier har använt en numera utdaterad version av PSD. Många av dimensionerna borde fungera även på områden utan grönska, vilket den nya versionen av PSD tycks stödja. Att skapa områden utifrån ett hälsofrämjande perspektiv i städer är allt mer viktigt då andelen människor som bor i städer ökar. Särskilt i städer eller stadsdelar där det inte förekommer så många grönområden och inte finns rum för dessa behövs det alternativa sätt för designers att främja hälsa och möta människors behov. Därför har det i detta arbete utvecklats ett verktyg utifrån den senare versionen av PSD. Verktyget möjliggör att använda PSD för analys, design och post-design i områden både med och utan grönska. Verktyget är indelat i 6 steg: 1. Bestäm målet med PSD 2. Bestäm skala 3. Identifiera områdestyp och kontext 4. Identifiera befintliga rum 5. Identifiera och gradera befintliga dimensioner 6. Börja designfasen. Verktyget testades genom att använda det för att analysera ett område inom Uppsala innerstad som har en blandning av liten och ingen grönska. För att göra det besöktes området flera gånger både nattetid och dagtid. Området fotades och kompletterande information så som mått och soltimmar togs fram. Resultatet visade att det går att använda verktyget på platser med lite eller ingen grönska, även om vissa dimensioner så som Naturlig och Rofylld upplevdes som mycket svagare och på färre platser än andra. Det visade sig vara en utmaning att som endast en person använda verktyget, att använda verktyget i grupp skulle minska risken för en alltför subjektiv bedömning. Det krävs dessutom att den eller de som använder det har kunskap om PSD för att användas på bästa sätt. Trots dessa begränsningar fungerade verktyget väl och gav en kvalitativ bild av hur arbetsområdet ser ut idag och hur det skulle kunna utvecklas baserat på PSD som teori.