Kaningulsotvirus (RHDV) : - förekomst och spridning i Sverige, och preventiva åtgärder

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Kaningulsotvirus, RHDV (rabbit hemorrhagic disease virus) är ett calicivirus av genus lagovirus som orsakar kaningulsot, RHD hos hardjur. Kaningulsot är en allvarlig sjukdom. Den är extremt smittsam, har ett snabbt sjukdomsförlopp och är vanligen dödlig, där en infekterad individ kan dö redan två till tre dagar efter infektion. Viruset kan spridas via direktkontakt eller indirekt via infekterat material. Det kan även spridas indirekt med insekter, fåglar och vilda däggdjur. Sjukdomsbilden kan variera. En del kaniner dör plötsligt utan föregående symptom, medan andra utvecklar feber, andningssvårigheter och neurologiska symptom. Primär diagnos kan ställas utifrån anamnes och kliniska symptom. Diagnosen kan sedan bekräftas med fynd postmortem. Det finns två varianter av viruset, RHDV1 och en nyligen uppkommen variant kallad RHDV2. RHDV1 upptäcktes år 1984 och har sedan dess spridits världen över. Upptäckten av RHDV2 gjordes år 2010 varpå det har haft en snabb spridning i Europa. Idag betraktas viruset som endemiskt i flera länder, däribland Sverige. Denna litteraturstudie syftar till att översiktligt beskriva RHDV1 och RHDV2, granska förekomsten och spridningen av virusvarianterna i Sverige och att sammanställa preventiva åtgärder för att förhindra sjukdom och smittspridning. Spridningsbilden i Sverige är inte helt utredd. Dokumenterade fall visar på att kaningulsot förekommer i landets södra delar upp till Gävleborgs län. Den nya virusvarianten RHDV2 har påvisats i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Västra Götaland, Stockholm, Uppsala och Gävleborgs län. RHDV2 tros ha en pågående spridning i landet och fynd tyder på att denna nyare virusvariant i allt större utsträckning ersätter den tidigare varianten RHDV1. Flera faktorer bidrar till osäkerheter kring spridningsbilden av RHDV2 vilket innebär att virusvarianten kan vara mer spridd i landet än vad som idag finns kännedom om. Den främsta preventiva åtgärden utgörs av vaccinering av domesticerade kaniner. Tillgängliga vaccintyper som används i Sverige mot kaningulsot är Nobivac Myxo-RHD, Filavac, Eravac och Cunivak RHD. Eftersom det saknas en heltäckande spridningsbild av kaningulsot i Sverige rekommenderas vanligen djurägare att vaccinera sina kaniner mot både RHDV1 och RHDV2. En utökad övervakning av vildkaninpopulationen tillsammans med mer omfattande epidemiologiska och molekylära undersökningar skulle kunna bidra till en aktuell spridningskarta över RHDV1 respektive RHDV2 i Sverige vilket skulle ha fördelar i flera avseenden, däribland mer korrekta veterinära råd och vaccinationsrekommendationer till kaninägare.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)