EU, NATO OCH SKANDINAVIEN: En komparativ textanalys över säkerhetspolitik och förhållningssätt

Sammanfattning: De skandinaviska staterna är relativt lika i olika avseenden. Exempelvis har de liknande geografiska förutsättningar och gemensamma språkliga drag. Utrikespolitiskt sett finns också likheter, politiken är i huvudsak liberal med fokus på diplomati och normbildning snarare än militär upprustning (Rieker, 2006; Brommesson, 2018). De utrikes – och säkerhetspolitiska likheterna minskar dock om man studerar området på detaljnivå. Olika historiska upplevelser och olika geografiska förutsättningar, med exempelvis kustremsor eller aggressiva grannstater, medför att man har valt olika säkerhetspolitiska strategier. En del av dessa strategier är förhållningssättet till de internationella organisationerna EU och NATO, där de skandinaviska staterna har valt att förhålla sig olika. Sverige är med i EU, Norge är med i NATO och Danmark är med i båda. NATO och EU är olika organisationer, med delvis olika metoder och mål. Detta skulle kunna leda till motsättningar och konflikter mellan organisationerna, vilket också har vistats i tidigare forskning. Det är därför av intresse att undersöka om dessa konflikter kan komma till uttryck i de skandinaviska staternas säkerhetspolitik. Genom en kvalitativ textanalys med avseende på två årtal, en teoretisk utgångspunkt bestående av realism, liberalism och konstruktivism, samt med officiella utrikespolitiska texter beskrivs och jämförs förhållandena mellan NATO, EU och de skandinaviska staterna. Resultaten visar att det trots staternas likheter finns skillnader mellan dem, då medlemskapen och förhållningssätten tar sig olika uttryck. Samtidigt är det svårare att identifiera den förväntade och tidigare observerande motsättningen mellan EU och NATO i de officiella texterna som analyseras i denna undersökning.