Bemanningsanställda vs direktanställda inom tillverkningsindustrin : En kvalitativ studie om bemanningsanställdas arbetstillfredsställelse

Sammanfattning: Bemanningsbranschen har ökat kraftigt det senaste decenniet och år 2021 låg antalet bemanningsanställda på 102 000 vilket motsvarar 2,4 procent av samtliga anställda i Sverige. Inhyrning av personal har blivit en flexibilitetsstrategi för arbetsgivare som vill ha tillgång till personal just när ett arbete behöver utföras, men vill samtidigt inte betala för arbetskraft under tiden då denna inte kan nyttjas fullt ut. För arbetstagaren kan dock flexibiliteten medföra en otrygghet när efterfrågan på arbetskraft inte längre finns hos kundföretagen. Tidigare rapporter visar även att bemanningsanställda har lägre möjligheter till kompetensutveckling, har små möjligheter att påverka arbetet och upplever mer psykisk och fysisk ohälsa än andra anställda. Syftet med studien är att undersöka vad som påverkar de bemanningsanställdas arbetstillfredsställelse och jämföra detta mot den direktanställda personalen. Studien avser att utreda hur arbetstillfredsställelse påverkas av faktorerna: socialt stöd, social gemenskap, krav och egenkontroll samt anställningstrygghet. Jag har använt mig av följande teorier: Maslows behovshierarki, Herzbergs tvåfaktorteori och Karaseks krav-kontroll-socialt stödmodell. Studien är kvalitativ i form av semistrukturerade intervjuer där fokus ligger i att förstå respondenternas upplevelser och erfarenheter. Materialet från intervjuerna har sedan analyserats utifrån en tematisk analys. Slutsatsen som går att dras är att respondenterna upplevde ett bristande socialt stöd från bemanningsföretaget. Detta påverkade de bemanningsanställdas arbetstillfredsställelse negativt och de upplevde att de själva behövda leta efter andra källor till socialt stöd, oftast i form av kollegor och lagledare. De höga krav och den minimala egenkontrollen som de bemanningsanställda upplevde sig ha i arbetet hade också en negativ påverkan på arbetstillfredsställelsen. Kraven på att ständigt ställa upp och prestera medförde även en psykisk stress. Anställningstryggheten var kanske den faktor som visade sig ha störst påverkan på arbetstillfredsställelsen och respondenterna hade vid flertalet tillfällen känt sig otrygga på grund av sin anställning.