Utvecklingen av ubåt typ Blekinge : vilka drivkrafter har varit avgörande?

Sammanfattning: Ubåtsvapnet har sedan dess instiftande utgjort en viktig del av det nationella försvaret av Sverige och har under lång tid ansetts vara flottans slagkraftigaste enheter. Genom utvecklingen som följde efter kalla kriget, där Europas stater närmade sig varandra genom EU och försvarssamarbeten, ominriktades Försvarsmakten mot ett insatsförsvar med internationellt fokus. Förband som inte kunde bidraga vid internationella insatser skulle avvecklas. För Ubåtsflottiljens del innebar detta att förbandet anpassade sig för att verka utanför Sveriges territorium och på så vis skapa legitimitet för sin fortsatta existens. Samtidigt påbörjades arbetet med att ta fram nästa generations ubåtar, som senare blev A26/Blekingeklassen. Då några direkta nationella hot inte längre förelåg designades dessa med färre torpedtuber och istället med en sluss för slussning av dykare och farkoster. Bakom ett beslut som detta finns flera aktörer, men på vilket sätt har dessa kunnat påverka designvalen för Blekinge? Genom att analysera projektet med hjälp av teorier kring beslutsfattande och drivkrafter har denna undersökning studerat vad som påverkat gjorda val. Undersökningens resultat visar att det funnits olika drivkrafter under projektets gång, men att de övergripande har varit rationellt aktörsagerande för att uppnå vinstsatisfiering både för Sverige som nation, men också för de enskilda aktörerna. Det har dock förekommit maktkamp mellan staten och försvarsindustrin samt stigberoende och byråkratiska inslag i form av handlande enligt tidigare uppgjorda rutiner.