Evighetsträd efter föryngringsavverkning – En utvärdering av trädens överlevnad & evighet

Sammanfattning: Idag lämnas så kallade evighetsträd efter slutavverkning för att minska den negativa påverkan på den biologiska mångfalden i produktionsskogen. Dessa träd kan vara naturvärdesträd, som redan uppvisar någon form av naturvärde, eller utvecklingsträd, som lämnas för att få utveckla naturvärden i framtiden. Idag saknas kunskap om hur stor del av evighetsträden som överlever efter slutavverkning och hur stor del av dessa som kan klassas som naturvärdesträd. I den här studien undersöks också hur sälgens överlevnad skiljer sig från andra träd. I detta arbete har 23 slutavverkningsytor undersökts för att få fram bättre underlag för naturvårdsplaneringen i slutavverkning. Detta gjordes genom att en-hektars provytor slumpades ut och i dessa mättes samtliga träd för diameter, höjd, naturvärde, vitalitet, position på hygget, vindfällning samt markberedning inom krongräns. Resultatet visade att fyra år efter avverkning var 13,9 procent av de kvarlämnade träden vindfällda och de träd som lämnades i hyggeskant hade en signifikant lägre risk att vindfällas än de som lämnades i grupp eller solitärt ute på avverkningsytan. Andelen av evighetsträden som klassades som naturvärdesträd var 19,3 procent och de vanligaste naturvärdesstrukturerna var grov bark och avvikande grenar. Över hälften av naturvärdesträden uppvisade endast en naturvärdesstruktur eller tillhörde ett avvikande trädslag utan naturvärdesstruktur, vilket visar på en brist av mycket biologiskt rika träd i produktionsskogen. Andelen sälgar som fyra år efter avverkningstillfället fortfarande levde var 63,2 procent, vilket var lägre än övriga evighetsträd och jämfört med andra studier. Detta tyder på att sälgen behöver extra hänsyn i skogsbruket om dess värde för den biologiska mångfalden ska bevaras.