Rektorsrollen ur ett ledningsstilsperspektiv

Sammanfattning: Föreliggande uppsats är ett obligatoriskt moment i magisterkursen Ledarskap och organisation vid Malmö högskola. Syftet med uppsatsen är att studera rektorsrollen ur såväl ett rektorsperspektiv som ett lärarperspektiv med hjälp av mätinstrumentet FLIS (Feedback för ledare i samverkan) Ahltorp (2003). Den övergripande frågan hur rektors självbild stämmer överens med lärarnas bild av densamme, riktas mot de specifika skolkontexter i vilka studiens empiriska materiel samlats in. De särskilda frågeställningar som lyfts fram är: Hur bedömer lärare rektors ledarskap och hur bedömer rektor det själv? Finns det någon diskrepans mellan dessa olika bilder – och vilket ledarskap kan rektor menas utöva? Vilka ledaregenskaper är enligt såväl rektor som lärare framgångsrika och viktiga i skolan?Resultaten av FLIS studeras även i ett vidare syfte med utgångspunkt i en skolpolitisk kontext. Den använda metoden är en enkätundersökning, som är en del av ett patenterat mätinstrument FLIS för att kartlägga lednings- och kommunikationsstilar hos chefer. Ledarskapsperspektivet kommer därför i synnerhet att gälla de sex ledarstilar och tre kommunikationsstilar som mätinstrumentet är avsett att kartlägga. Enkäten har distribuerats till 5 skolor, där sammanlagt 5 rektorer och 78 lärare har svarat på enkäten. En databearbetning av svaren resulterade i medelvärdesbeskrivningar för respektive respondentgrupp avseende tillämpat ledarbeteende och betydelsen av ledarbeteendet hos rektorerna. Studien är att betrakta som deskriptiv och idégenererande. Resultatet visar att trots de nya krav på rektor som kommunaliseringen fört med sig, verkar det nya sättet att se på skolledarskap ha svårt att etablera sig i den traditionella skolmiljön. Både lärare och rektorer i undersökningen strävar efter att i första hand skapa och upprätthålla en verksamhet som vilar på bra sammanhållning och en stödjande funktion från rektorernas sida, det "serviceinriktade ledarskapet" och "den lagspelande coachen" framstår som den viktigaste ledarstilen."Den mänsklige förvaltaren" anser både lärare och rektorer vara den mest tillämpade ledarstilen, vilket också möjliggör för lärarna att själva ta de pedagogiska initiativen medan rektorn intar en förvaltarroll för administration och interpersonella frågor."Den drivande entreprenören", en ledarstil med förändringsambitioner, anses av både lärare och rektorer i undersökningen vara mindre viktig och mindre förekommande i skolan, rektorerna är mer relationsinriktade – personalen ska trivas. Den mer utmanande kommunikationsstilen i form av "den externe nätverkaren" som bryter mot gamla mönster och traditioner, tillämpas inte av rektorerna i någon större omfattning. Eftersom kongruensen mellan de båda respondentgruppernas svar är så stor både när det gäller ledarstilar och kommunikationsstilar, kan man påstå att det existerar någon form av "harmonikultur". Det nya ledarskapet som skall bryta etablerade mönster i skolans värld, enligt regeringens beslut om den målorienterade skolorganisationen, möts av skolans traditionella kultur som i många fall också bestämmer ramarna för innehållet i rektorsuppdraget.