Varglav (Letharia vulpina) : en skogshistorisk analys vid Grundagssätern i Norra Dalarna

Sammanfattning: Forskning som rör varglav (Letharia vulpina L.) är relativt ringa både i Sverige och internationellt. Idag anses varglaven vara hotad och på tillbakagång. Det övergripande syftet med detta examensarbete är att undersöka förekomsten av varglav i relation till nuvarande beståndsstruktur och skogshistorik i området kring Grundagssätern i nordvästra Dalarna. Undersökningsområdet är ca 135 ha stort och beläget ca 20 km norr om Idre tätort. Data samlades in med hjälp av transekter och provytor under juli 2007.Varglav hittades på både döda och levande träd på de tre trädslagen tall, gran och björk. Vid en jämförelse mellan förekomsten av varglavsträd och olika variabler på nuvarande bestånds-struktur hittades inga signifikanta samband. Inte desto mindre är skogen mer sluten och äldre samtidigt som stubbtätheten är något högre i områden med hög förekomst av varglav. Vid en jämförelse mellan avverkningsintensitet och skogens nuvarande struktur upptäcktes flera tydliga samband. Grundyta, ålder samt slutenhet ökar signifikant med avverknings-intensiteten.Utifrån befintlig kunskap om varglavens ekologi antog jag innan arbetet startade att detta område skulle bestå av äldre och gles tallnaturskog med hög andel stående döda träd. Det visar sig dock att skogen vare sig är speciellt gammal eller rik på död ved och att varglav i detta område växer på många olika typer av substrat, bland annat på levande björk. Resultaten från denna studie motsäger den i Sverige gängse uppfattningen att varglav kräver äldre bestånd med låg slutenhetsgrad och stor tillgång till lämpligt substrat i form av död ved av tall. I skogen kring Grundagssätern har en kombination av områdets karaktär och lokalklimat, äldre skogs- och fäbodbruk samt brandhistorik bidragit till dess nuvarande utseende och höga förekomster av varglav.För att på sikt säkra en stark varglavspopulation i områden liknande Grundagssätern bör någon form av formellt skydd inrättas och en aktiv skötsel av bestånden utföras. Genom att anlägga lågintensiva bränder med återkommande intervall, utföra försiktiga plockhuggningar och aktivt skapa död ved genom att ringbarka äldre träd, samt återinföra skogsbete av frigående djur, kan den öppna strukturen i sådana områden bibehållas.